Novembers sista vecka, vinter och flytt.

Hej vänner! Nästan tre veckor senare, och jag är tillbaka här framför datornskärmen igen, rustad med tekopp, en flaska julmust, en skål vattenmelon och iklädd min gamla onepiece jag hittade långt, långt ner i garderoben häromdagen. I och med att flyttlasset inte går förrän om ish-en-månad har inte packningspaniken infunnit sig hos mig riktigt ännu, men för att undvika en eventuell sådan längre fram har jag redan nu försökt börja plocka och organisera alla mina ägodelar lite smått. Nog för att jag visste att jag har samlat på mig en hel del att-ha-när-jag-ska-flytta-hemifrån-saker under åren, men jag hade inte anat att den samlingen skulle vara så pass stor som den nu visat sig vara. Eller vad den faktiskt bestod av. Har exempelvis av någon anledning en triljard uppläggningsfat, dubbla uppsättningar med 40-delar bestick, fem tesilar, sjuttifemtusen olika koppar och minst lika många kokböcker, men inte en helt vanlig hederlig kastrull? Eller dricksglas? Eller vanligt vardagsporslin? Tur att man har en väldigt praktisk pojkvän som redan lämnat huset och därför är rustad med allt sånt där.. funktionellt. Bra komplettering. En dammsugare på det och Uppsala nästa.
 

 
Förutom konstanta flytt-tankar, flyttpepp, flyttplanering och flyttprat flyter vardagen bara på, precis som den har gjort hela hösten, och precis som jag ville att den skulle göra när jag försökte planera min framtid i bussen på Nya Zeeland i våras. Jag jobbar och trivs mer än bra med det, tränar och är lyckligare än lyckligast över att kunna göra det på ett hållbart sätt, läser massor, somnar tidigt och träffar familj och vänner precis lagom mycket. Sörjer lite att jag inte längre ser dagsljus varje dag då det ofta är mörkt både när jag lämnar och kommer hem till huset, och att min kropp efter ett halvår på andra sidan jorden inte alls uppskattar kylan som börjat smyga sig på, men kan samtidigt inte heller låta bli att tycka det är mysigt. Det är bara den där detaljen att jag förra vintern låg på en strand och smälte bort oavsett hur tunnt klädd man var, och därmed inte har upplevt snö och minusgrader sedan 2017. Men jag längtar ändå! Vore det inte för mamma hade jag nog spelat julmusik och haft adventsljusstaken tänd i flera veckor vid det här laget, hehe.

Nu: Harry Potter och soffan. Puss!

 
 


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 23 år och ursprungligen från de småländska skogarna men är numera Uppsala-bo. Har varit ute och farit lite överallt i världen, men landade under 2018 och pluggar nu till fysioterapeut på heltid. Älskar solrosor, jordnötssmör, utflykter och dricker helt orimliga mängder te. Välkommen till min värld!

RSS 2.0