Årets sista hej, men det första på länge.

Jaha hörrni. Hej igen. Det blev visst ett litet uppehåll på en månad-ish ännu en gång, oplanerat och oönskat, men uppenbarligen så ändå. Jag vet inte vad det har varit som saktat ner tempot här inne den här hösten - dåligt med tid, bortprioritering, trötthet, brist på inspiration eller helt enkelt bara faktumet att min kamera verkar ha lagt av för gott - men oavsett vad har jag nog aldrig lagt så lite tid på det här lilla krypinet de senaste tio åren, som jag gjort dessa månader. Och det är jättetråkigt, för detta är ju min lilla bebis och någonting jag älskar att hålla på att pyssla med. Trots att det inte visats utåt på samma sätt som förr har jag ju fortfarande lika många idéer i huvudet, mängder av påbörjade inlägg i utkast-mappen, ser fortfarande vissa dagar genom hur-ska-jag-dokumentera-detta-bäst-i-bloggformat-filtret och tar alltid av automatik med mig kameran vart jag än ska för att samla material och fånga ögonblick, men kommer aldrig längre än så. Intresset finns där och bubblar, men verkar inte orka sig upp till ytan. Och på ett sätt är det ganska skönt också, eftersom jag inte tvingat fram någonting heller utan bara låtit det vara så. Men, som jag har saknat, och saknar, det. Så nu, nu ger vi detta ett försök igen, lagom till 10-årsdagen i januari ♥.

Lillebror och jag, 9 december.
 
I övrigt ser livsuppdateringen lite annorlunda ut jämfört med sist, då jag numera är arbetslös och bor i ett rum som i stort sett är tomt på ägodelar. December gick i ett andetag med de sista jobbveckorna och allt vad de innebar - upplärning, avtackning och hejdåkramar, förberedelser inför julen med bak, knäckkokande och andra gottigheter, flyttlådor hit och flyttlådor dit, en mysig julhelg med släkt och vänner och slutligen drygt 14 timmar i bil med släp, upp och ner från Uppsala, för att lämna av mitt liv under två dagar. Hann även spontanköpa en säng på IKEA, samt tacksamt bevittna mina kära föräldrar kånka upp delarna till denne för alla åtta våningar, då de inte fick plats i hissen. En miljard tack, återigen. Kom hem i förrgår, hade en skön ledig lördag igår och idag bär det av igen, fast söderut. Köpenhamn, lyxhotell och nyår på tu man hand med David är vad som väntar och jag längtar massor.

Vi hörs nästa år! Puss!



Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 23 år och ursprungligen från de småländska skogarna men är numera Uppsala-bo. Har varit ute och farit lite överallt i världen, men landade under 2018 och pluggar nu till fysioterapeut på heltid. Älskar solrosor, jordnötssmör, utflykter och dricker helt orimliga mängder te. Välkommen till min värld!

RSS 2.0