Våffelavslut, hejdå-kram och nio dagar senare.



Hej på er! Två veckor senare och jag är tillbaka i realtid efter en ofrivillig men förståelig tystnad. Sedan förförra onsdagen, då jag sist skrev, har det varit lite annat som tagit plats och framförallt - full fart framåt. Jobbade dubbelpass hela helgen och klämde även in att sitta barnvakt åt en kollegas små gullungar under lördagkvällen samt möta upp en vän från Sverige, Emelie, efter jobbet på söndagen. Vi satt på stranden i kvällssolen, hade picknick och förundrades över hur liten världen ibland kan kännas vara. För ett halvår sedan satt vi nere på ett café hemma i Värnamo och drack chailatte, nu med sand mellan tårna i ett land flera hundra mil bort. Himla mysigt iallafall.


Strax efter tio fick jag dock krama henne hejdå för att skynda hem och packa resväskan, då mitt flyg till Tasmanien lyfte tolv timmar senare. Där har jag befunnit mig och spenderat en hel vecka tillsammans med världens bästa Flavia, som jag fram tills förra måndagen inte träffat sedan vi bodde i London samtidigt våren 2016, men som bott i Sydney senaste halvåret. I sju dagar åkte vi buss runt hela ön, stekte bacon till lunchmackor, såg helt magiska platser, klappade wombats, delade rum på hostel, vandrade bland berg och regnskogar, delade hörlurar, fotade utsikterna jämsides och tog igen all tid vi missat. Avslutade resan med våfflor och parkhäng i Hobart igår och nu är jag återigen hemma i Melbourne. Intensiva dagar, men väldigt fina. Har hundratals bilder att visa och berätta om, så det kommer längre fram.

Nu: frukost och stängning på jobbet.



Emilia Pettersson, 23 år och ursprungligen från de småländska skogarna men är numera Uppsala-bo. Har varit ute och farit lite överallt i världen, men landade under 2018 och pluggar nu till fysioterapeut på heltid. Älskar solrosor, jordnötssmör, utflykter och dricker helt orimliga mängder te. Välkommen till min värld!

RSS 2.0