Vår första valborg med jordgubbar, parkhäng och grillmys.



För lite mer än två veckor sedan var det valborgsyra i Sverige, och som jag tidigare nämnt är det en av de största händelserna under hela året här i stada. För någon som kommer söderifrån, exempelvis jag (även om det känns ganska exotiskt att kalla Småland söderifrån, men allting är ju relativt), kommer det nog alltid finnas lite förvirring kring hur en dag man tidigare knappt noterat i kalendern plötsligt är högtidsfesternas högtidsfest, både för studenter, barnfamiljer och vad som kändes som halva Sveriges befolkning. Nog för att man tyckte det var trevligt med att stå och huttra framför en liten brasa och få en ledig dag mitt i veckan, men inte så att man la någon energi eller speciell uppmärksamhet på den trettionde april utöver det.

 
I år däremot, blev det annorlunda. Vi var ett gäng som bestämde oss för att göra vår första valborg till en ordentlig sådan och därför pricka av punkt efter punkt på den inofficiella att-göra-listan, oavsett väder och vind. Lyckligtvis var dock solen med oss hela dagen, och det var definitivt en av de bästa tisdagarna 2019 bjudit på hittills. Hade så roligt, mådde så bra, var så glad. Prick. Hela. Tiden. Morgon till kväll. Och mycket är tack vare godingarna ovan, är så glad över att vi satte oss i bänkarna bredvid varandra första skoldagen i januari och hängt ihop sedan dess, tajtare och tajtare hela tiden. 


Vi inledde med mysfrukost på Matildas uteplats, fortsatte förmiddagen bland folkvimlet inne i centrum, snabbkikade på Forsränningen, åt brända mandlar, promenerade mot Ekonumikom och hittade det eftersökta fysiolägret i mitten av alla tusentals picknickfiltar och ölburkar i parken. Och sedan satt vi där, hade det bra, njöt av stämningen och undvek att bli övertrampade. Under eftermiddagen försvann vissa på champangegalopp, vissa gick hem för att ladda om och vissa drack kaffe och sov en kort stund, inklusive mig. Kvällen spenderades sedan på en innergård med korvgrillning, klasskompisar, chipspåsar och extremt mycket skratt innan vi fortsatte mot nationerna för att avsluta på bästa sätt. Somnade på två sekunder väl hemma strax efter midnatt och kunde inte varit mer nöjd.

Emilia Pettersson, 23 år och ursprungligen från de småländska skogarna men är numera Uppsala-bo. Har varit ute och farit lite överallt i världen, men landade under 2018 och pluggar nu till fysioterapeut på heltid. Älskar solrosor, jordnötssmör, utflykter och dricker helt orimliga mängder te. Välkommen till min värld!

RSS 2.0