Fem dagar i London, enhörningar och övervikt.

 
Har hängt fem dagar i världens bästa London med världens bästa tredjedelar och inte helt förvånansvärt, haft det väldigt jätte mycket fantastiskt bra. Att resa till en storstad man under en period i livet har bott i, tillsammans med de personer man spenderade majoriteten av sin tid där med, kan jag varmt rekommendera. Det är väldigt smidigt att inte behöva lägga tid på att lusläsa recensioner på restauranger, kolla upp tidtabeller, försöka tyda tunnelbanekartor eller göra misstag som att gå till Primark klockan sex en onsdagkväll eller åka via Oxford Circus mellan fyra och sju på eftermiddagen. Alla har liksom redan koll på allt sånt där - är mer rutinerade - vilket gör att en sparar in massor av onödig energiförbrukning och irritation, och istället kan lägga den på att dansa runt till diverse oklara låtar i ens hotellrum iklädd sin sprillans nya enhörningsdräkt som ens vänner i hemlighet köpt till en, till exempel. Definitivt en ny favoritägodel därifrån, tillsammans med våra 9 burkar kaksmör och popcorn med jordnötssmörsmak. Andra kanske hade lagt till en incheckad väska på flyget hem framförallt för att kunna köpa kläder eller skor, medans jag och Madeleine egentligen mest gjorde det för att kunna bunkra upp med olika matvaror och få hem över havet. Nio kilos övervikt slutade den sagan med, men skam den som ger sig - allt kom med hem och inte en krona extra till flygbolaget. Dock har jag nog aldrig förut haft en mer obekväm resa, eller ett så tungt handbagage. Men det gick!

Hur som helst, nu är jag tillbaka i Värnamo och i vardagen igen. Jobbar lite extra i helgen för att kompensera upp timmarna jag missade i början av veckan, men utöver det rullar allt på som det ska. Somnar, vaknar, äter och räknar ner dagarna till advent, till jul, till nyår, till födelsedag. Och till flytt. Och nu; läggdags. Ha det!

Två veckor, två helger och en lägenhet rikare.



Efter två intensiva veckor ala’ ett testrisliknande pussel av långa jobbdagar, mysiga soppkvällar, tapas- och familjemiddagar, träningspass, höstpromenader och massor av strukturering, samt en riktig vilohelg där jag inte gjorde annat än stod i köket, läste och tog hand om mig själv, är jag nu än en gång påväg hem från Uppsala. Sitter i skrivande stund i vagn 7 på tåg 545 från Stockholm Södra och är förhoppningsvis hemma strax efter tio ikväll. Tror aldrig jag har spenderat såhär många timmar på resande fot, jämfört med hur många timmar jag faktiskt befunnit mig på slutdestinationen. Fem timmar upp, fem timmar hem, knappt 18 där. Skulle dock inte vilja byta denna helg mot allt i världen, då jag och David tidigare idag äntligen fick bekräftat att vi har en lägenhet. Vi har en lägenhet. En lägenhet. Upprepar det inombords gång på gång men kan fortfarande inte riktigt förstå det, men det kommer nog snart. Fin är den också. Så fort hjärnan accepterat det kommer inrednings- och planeringstankarna troligtvis snurra igång, och jag ser verkligen framemot att börja inventera bland studentpresenterna och läsa på hur man fållar gardiner på bästa sätt.

Utöver det har jag även fått äta årets första lussekatter, dricka den första musten och känt att jobbet mitt blir roligare för varje dag som går. Så livet är ganska bra just nu. Är lite lagom glad, eller jätteglad. Och nu ska jag köpa middag och sova tills jag är i Värnamo igen. Puss!

Pynt från Uppsala, allt sedan sist och lite annat också.

 
Hallå och hej, tre veckor senare, i vanlig ordning. Kan omöjligt förstå hur dagarna börjar och slutar så fort, och hur tiden där emellan liksom bara försvinner förbi utan att en hinner reflektera över vad som har hänt förrän efteråt. För trots att det aldrig känns så i stunden, händer det ju ändå en hel del precis hela tiden. Tänker inte ens försöka rada upp allt sedan sist vi hördes, men i korta drag har jag hunnit ha en underbar helg tillsammans med David i Uppsala - vars bildskörd får pynta hela inlägget -, jobba en sista slitig vecka på Pelikanen med event hit och frukostbufféer dit och trasiga kylar åt ett annat håll, måndagen efter påbörja min nya tjänst som butiksansvarig uppe på caféet jag ursprungligen var på innan och under sommaren, fortsätta lägenhetsjakten, söka in till vårens utbildningar, plöja tre av sju HP-böcker, räkna ner dagarna till London samt njutit av att få uppleva lite svensk, ruggig och totalt grå höst efter att ha undangått detta de senaste två åren. Cyklade hem i spöregn häromdagen och kunde inte ens bli irriterad över hår som blåste i hela ansiktet och faktumet att mina skor var dygnsura i två dagar efteråt. Knäppt hur distans från någonting får en att omvärdera det mest oväntade totalt.



Och i övrigt är det också bra. Mår fint, och slås gång på gång hur skönt det är att kunna styra över mitt eget liv utan att ha en hjärna som ständigt försöker motarbeta precis allting som är rätt och göra det fel, hur värdelöst det är att ha distans till nära och kära men samtidigt även att det går om man vill, hur jag 110% är en morgonmänniska och att äggmackor är livets frukost. Speciellt på vallmofranska. Och så längtar jag till jul! Och det var ungefär det. Nu: läggdags.

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0