Nyårsafton, Mary Booth och fyrverkerierna.



Att fira nyår i Sydney var en häftig upplevelse. Redan vid sju på morgonen strömmade stora kompisgäng, familjer och par förbi ner mot vattnet för att garantera bra platser inför tolvslaget, och när vi satt och åt frukost på ett ställe bara några minuter från vårt boende strax efter halv tio, tog vågen av människor aldrig slut, inte ens stannade av. 





Vi tog oss ner till Mary Booth Reserve efter tolv, hade tur och blev insläppta, fick band så att vi kunde röra oss fritt ut och in genom grindarna, och kämpade oss därefter fram tjejer som snällt nog varit där ännu tidigare och lyckats ordna platser åt oss också. Där satt vi sedan under följande elva timmar och räknade ner till midnatt, varvade kortspel med picknick, turades om att gå och sträcka på benet, tränga sig fram genom tält och filtar och klunka vattenflaska på vattenflaska för att inte smälta bort i värmen. Kändes som att vara på festival/marknad/dagsfest/camping på samma gång.
 


Bild två, fyra, fem och åtta tackar vi Ellen för!

Även om tiden stundtals gick extremt långsamt var det dock värt all väntan när nedräkningen började ett par minuter innan årsskiftet. Showen som sedan följde var den galnaste jag någonsin upplevt och helt omöjlig att beskriva med ord. Det tog liksom aldrig slut. Här är en video på alltet, men det speglar inte ens en tiondel av hur maffigt det var att faktiskt stå där, precis under bron, och ha det direkt framför sig. Jag kommer troligtvis aldrig spendera en hel dag på att hålla en plats inför en tio minuters uppvisning igen, men jag är otroligt tacksam över att vi gjorde det!

Grampians, MacKenzie Falls och lunchstopp.



I lördagskväll hängde jag med Mass och Anni på stranden i solnedgången, och började prata om de kommande sista dagarna innan våran två veckors ledighet tar slut. Slängde ur mig att det hade varit roligt att åka och campa i The Grampians, en bergskedja tre timmar öster om Melbourne, och i onsdagsmorse plockade de upp mig och Alice i hyrbilen innan världen hade vaknat ordentligt. Körde genom små städer och öppna fält, var framme i Hall's Gap långt innan incheckningstiden för vår bokade campingplats, slingrade därför 45 minuter uppåt och hängde vid MacKenzie Falls ett par timmar. Sämre lunchstopp har man ju haft än sittandes på en klippa i södra Australien under strålande sol och med fötterna i en fors. Recommend recommend.

42 grader, camping och Melbourne-förälskelsen.


1. Det är tisdagkväll, kvart i tio, Ellen bakar scones och vi har gamla High School Musical-hits på i hela lägenheten. Sjunger, dansar. Inser hur mycket jag kommer sakna att bo här efter att vi har flyttat ut på tisdag, trots att det ska bli härligt att komma tillbaka och ha sin bas i stan igen. Elsternwick är dock definitivt min favoritplats att utgå från hitills.

2. Att komma tillbaka till Melbourne från Sydney förra onsdagen var så härligt, när vi flög in över Tullamarine var det som att komma hem igen. Och i och med att samtliga av mina jobb har haft, eller fortfarande har,  semesternstängt, har jag haft massor av tid att återupptäcka staden och allt den har att bjuda på. Hittat nya favoritbutiker, gått på museum, besökt marknader och utforskat. Känner mig nykär.

3. Imorgon ska jag åka och campa! Anni och Mass plockar upp mig och Alice med hyrbilen strax efter sex imorgon på morgonen, och sedan ska vi spendera kommande tre dagar i Grampians National Park. Det blir tält, soluppgångar, utsiktsplatser och mer mygg än jag vågar föreställa mig. Väldigt spontant bestämt, men är så pepp!

4. Plötsligt har det gått tre månader sedan vi lämnade Sverige, vilket innebär att det bara är drygt fem månader kvar innan hemmet kallar igen, vilket innebär att halva tiden snart är förbi. Knäppt. Måste plötsligt börja planera både våren här - hur och vart vi ska åka, men även hösten hemma. Känns så otroligt långt borta.
 
5. Det var 42 grader här i lördags. 42 grader är varmt. Jättevarmt. 

6. Hej mamma, hej pappa, hej farmor, hej mormor och morfar, hej Johanna, hej Maddis, hej Mandis. Jag vet att ni läser och jag saknar er. Kram!

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0