Mina månader i Melbourne.

Den fjärde oktober 2017 landade jag och Ellen i Melbourne, staden som kom att bli vårat hem de kommande sex månaderna. Hur det kommer sig att vi valde just den platsen framför andra, som Sydney eller Brisbane, har vi fortfarande själva inte lyckats lista ut, men vi vet med all säkerhet att det var det bästa beslutet vi kunde ha tagit. Har fått ett gäng frågor och funderingar kring tiden där, så tänkte reda ut ett par frågetecken i följande inlägg. Håll till godo!
 


Vart jag bodde
 
 
→ The Nunnery, hostel i Fitzroy/CBD
Våra första två nätter i stada hade vi bokat redan innan vi flög från Sverige, just för att slippa stressa över vart vi skulle sova kommande kväll när vi kommit fram. Efter lite research och rekommendationer slutade det med ett hostel som hette The Nunnery och låg precis i utkanten av CBD, på gränsen till stadsdelen Fitzroy. Rummen var fräscha, byggnaden fin, vattnet varmt och läget toppen då vi kunde ta de gratis spårvagnarna som går i stan nästan hela vägen fram, vilket var skönt eftersom vi inte hade lärt oss transportsystemen då. Man märkte även på personalen att de var vana vid internationella backpackers och personer med WH-visum då all möjlig information fanns att tillgå överallt - kartor, beskrivningar för hur man sökte skattenummer, tips på hur ett australienskt CV ska konstrueras och vart man åt godast mat till billigast pris i närheten. En klart godkänd frukost ingick även i priset, om än i ett mycket litet kök, vilket var det enda minuset jag upplevde. Hade det inte varit för detaljen att man konstant bor så tätt inpå andra hade jag utan problem kunnat stanna längre, men vi valde att hyra ett privat rum via Airbnb istället.
 


→ Rum i lägenhet, Upper West Side, 11 Rose Lane, Melbourne CBD
På flygplatsen i Dubai, i väntan på vårt sista flyg till Australien, bokade vi vårt första "riktiga" boende i Melbourne, som sedan kom att visa sig bli platsen vi spenderade allra flest nätter på. Det visste vi dock inte då, utan till en början handlade det bara om 10 nätter tills att vi skulle få tillgång till vårt nästa rum i Saint Kilda. 

I vilket fall som helst hyrde vi ett rum hos Tim och Inka, ett par i 30-årsåldern vi kom extremt bra överens med. Lägenheten var minimal och rummet ännu mindre - det bestod inte av mer än en dubbelsäng, en byrå, en liten garderob och ett bord, men så mysigt och så bra. Läget var perfekt då det låg så centralt det kunde bli, precis bredvid Southern Cross Station och med gångavstånd till allt en behövde. Pool, gym och bastu i källaren, klättervägg, öppen innegård med grillplatser och allmänt väldigt modernt, fräscht och härligt. Vi trivdes riktigt, riktigt bra där, mycket tack vare att det fungerade bra med sällskapet. Dock är det alltid påfrestande att bo hemma hos någon annan och man kände sig aldrig 100% hemma eftersom det så uppenbart var någon annans möbler och kök man använde.
 

→ Rum i lägenhet, Saint Kilda
Efter ungefär två veckor i Melbourne laddade vi oss själva med allt pick och pack på en spårvagn för att flytta in i vårt första lite mer permanenta boende, ute i Saint Kilda. Medan vi fortfarande var i Sverige fick jag kontakt med en svensk kille över Facebook som annonserade ut ett av rummen i sin lägenhet, vilket då senare blev vårt för drygt två månader. Läget var magiskt med stranden tio minuter ner för gatan, Albert Park strax bredvid och en extremt svårslagen utsikt från vardagsrummet, och jag gillade verkligen att bo där. Speciellt när sommaren kom på riktigt. Skyskraporna och innerstaden i all ära, men de första kvällarna vi såg solnedgången över havet var något extra. Tyckte även väldigt mycket om området i sig, huset vi bodde i (speciellt portvakterna, så himla trevliga!), att jag hade nära till jobbet, uteserveringarna och affärerna i närheten. Det enda minuset var nog egentligen även här att man trots allt var inneboende hos någon annan, och att kylskåpet var storlek minimalt. Annars så!


→ Rum i lägenhet, Richmond
Här bodde vi bara i tio dagar - det var mest en mellanlandning mellan vårt förra och vårt nästa ställe. Lägenheten tillhörde en av killarna vi bott med tillsammans i Saint Kilda och vi flyttade in där tillsammans då våra gamla rum behövdes för att ge plats till familjer på besök. Av den anledningen gjorde vi oss aldrig riktigt hemmastadda i Richmond eftersom vi visste att det bara var för en kort period, men jag upptäckte ändå att jag gillade det en hel del. Trots att vi bara hade en kort promenad in till de mer centralare delarna av staden kändes det fortfarande mysigt och lagom isolerat från storstadshetsen med allt en kunde behöva i närheten.
 



→ Lägenhet, Elsternwick
Lägenheten vi hyrde av en svensk tjej och hennes pojkvän när de skulle hem till Sverige över jul blev ett av mina favoritboenden. Efter att enbart ha haft ett rum som sitt egna utrymme i flera månader var det otroligt skönt att plötsligt få tillgång till en hel våning, där vi kunde sprida ut oss hur vi ville utan att behöva tänka på någon annan. Att kunna packa upp ordentligt i garderober med plats för allt, slänga sig i soffan och stanna där hur länge man ville, bjuda hem kompisar, låta disk stå kvar om en inte orkade ta tag i den och sova i olika rum om vi ville var guld värt. Vara ensam ibland, helt ensam. Och att ha varsin nyckel. Det blev vårt, på riktigt, om än bara för en månad. Det var nog det allra bästa. Så fint, så fräscht, så lyxigt och så skönt. Hade himla många fina kvällar och dagar där. Dessutom tyckte jag att Elsternwick som förort var supermysigt med sin småstadskänsla, lilla gångstråk och små parker, men ändå hade havet och det lite livligare Saint Kilda inte alltför långt borta om man kände att man behövde det. 


→ Tillbaka till rummet i lägenheten på Rose Lane, Melbourne CBD
Efter månaden i Elsternwick visste vi inte först vart vi skulle bo vår sista tid och var lite stressade över det, men det visade sig lösa sig på bästa tänkbara sätt. Tim och Inka välkomnade oss tillbaka till rummet på Rose Lane, och där stannade vi sedan kvar resten av tiden. Ellen lämnade en månad tidigare än mig då Eric kom till landet, men jag var kvar enda tills att mina föräldrar kom i slutet av Mars. Denna veva kände vi oss betydligt mer bekväma i lägenheten då vi dels bodde där en längre tid, men också hade lärt känna dem och varandra ännu bättre. Efter många månader i olika förorter var det även väldigt kul att utgå från CBD igen; vara där allting hände, verkligen lära sig hitta bland alla skyskrapor och trånga gränder och hitta sina favoritområden i vårt älskade Melbourne. Samt att bastu är underbart att ha tillgång till, även en dag då temperaturen utomhus varit uppe på 40 grader.



 
Vart jag jobbade

→ Dana Patisserie, Balaclava
Två dagar efter att vi hade landat i Australien gav jag mig ut på gatorna med en bunt CV'n i ena handen och vattenflaskan i den andra. Jag hade nästan gett upp efter alldeles för många "well we'll have a look at it and let you know in a few weeks" när jag steg in på Danas för ett av de sista försöken, men kom denna gång inte ut med ännu mindre energi än tidigare utan istället en lapp med några tider för provjobb på. Gjorde mitt första pass tre dagar senare och sedan var det bestämt. Följande sex månader spenderade jag otaliga timmar på den platsen,  fick helt nya insikter i judisk kultur och isralienska traditioner, lärde mig skillnaden alla olika kaffesorter,  memorerade stamkunders beställningar och lärde känna samt sa hejdå till olika kollegor. Gick från att beställa svart filterkaffe med lite mjölk till att dricka specialvarianter av mandel-cappucinos med honung, inte veta vad en bureka va och till och med kunna säga ett par ord på hebreiska. Det var ett extremt slitigt, ganska dåligt betalt och inte heller speciellt bra organiserat arbete, men i slutändan trivdes jag ändå ganska bra. Mycket tack vare alla personer jag lärde känna igenom det ♥.


 
→ Fourteen On 10, CBD
Mitt andra jobb fick jag genom Ellen, som i sin tur fick det genom Inka, kvinnan i paret vi bodde hos. Några vänner till henne sökte personal till sitt café i ett av de största kontorstornen vid Melbourne Central ungefär samtidigt som vi kom dit, så Ellen började där ganska direkt. Jag kom in som extratjej lite senare då de behövde hjälp en dag, vilket slutade med att jag jobbade några pass där från och till under alla månader när det passade med schemat från Danas. De sista veckorna var jag enbart där.

Arbetsuppgifterna var ungefär som på vilket annat café som helst - sälja kaffe, förbereda lättare mat, servera och plocka disk. Ingenting speciellt, ibland väldigt roligt, ibland raka motsatsen. Det som alltid vägde upp var dock att man lärde känna kunderna lite smått då det ofta var samma som återkom dag efter dag, samt att få jobba med sin bästa vän.

→ Fourteen On 3, CBD
Samma ägare som till On 10, men i en annan kontorsbyggnad på Collins Street. Tempot var betydligt lugnare, men arbetsuppgifterna också aningen annorlunda. En hel del förberedelse inför olika catering-uppdrag och en väldans massa chokladbollar som skulle rullas varje vecka, då en av de andra tjejerna som jobbade där också var svensk och hade introducerat dessa för ägarna. Helt klart stället jag spenderade minst tid på av samtliga, men gärna hade varit mera på.



Vad jag gjorde

Melbourne var en fantastisk stad att bo i då det alltid, alltid, alltid var någonting på gång. Var det inte en festival var det en matmarknad på besök, evenemang på Federation Square eller ett maraton, utomhusbio under stjärnorna eller en konstutställning. Varenda helg bjöd på någonting nytt. Dessutom är det en otroligt innehållsrik plats då det hela tiden fanns nya saker att upptäcka i diverse stadsdelar - parker, butiker, restauranger och andra trevliga platser. Så fort jag hade tid över spenderade jag gärna tid på att strosa omkring i en ny förort eller längs Yarra, prova nya brunchställen, besöka olika museum, hänga i någon park, på stranden, dricka en kaffe med en kompis, gräva runt i mer eller mindre välsorterade vintagebutiker eller villa omkring på Queen Victoria Market. Har listat ett gäng av mina favoritplatser här men här kommer ett par tips på saker och platser jag gillade extra mycket ändå, med risk för återupprepning!





1. Chapel Street och gatorna omkring, som Toorak Road och Prahan High Street.
2. National Gallery of Victoria.
3. Royal Botanic Gardens Melbourne, Kings Domain och Alexandra Gardens, som alla tre sitter ihop. Speciellt när utomhusbion var igång och man kunde se på film på en filt under stjärnorna.
4. Att röra sig på promenadstråket från Federation Square, längs Southbank och bort mot Docklands.
5. Göra en dagsutflykt till Dandenong Ranges och byt ut skyskrapor och betong mot träd och stigar.
6. Hyra en bil och köra från Melbourne till Port Campbell via Great Ocean Road. Stanna vid Kennett River och spana efter koalor, utforska Otway Forest Park, se The Twelve Apostles och beundra utsikt efter utsikt.
7. Swanston Street, Bourke Street, Elizabeth Street, aldrig stilla alltid fullt av liv.
8. RetroStar Vintage Clothing, en favoritbutik!
9. Degraves Street Laneway, och omkringliggande ruffiga små gränder. Och Hardware Lane.
10. Sister of Soul i St Kilda, och deras laksa. Topp tio bästa jag ätit, någonsin. Och St Kilda som stadsdel i allmänhet också för den delen.
11. Albert Park med sina svarta svanar, kinesiska bröllopsfester och seglarskolor för barn.
12. Faktumet att alla är 100% besatta av kaffe och hur det ska tillredas in i minsta detalj.
13. Balaclava och Carlisle Street, stadsdelen och gatan, utöver CBD, som jag helt klart spenderade mest av min vakna tid i och på. Så många mysiga fik, fruktbutiker, speciella bagerier och roliga affärer.
14. Stadsdelen Fitzroy.
15. Queen Victoria Market, Prahan Market, South Melbourne Market.
16. Royal Arcade med sina chokladbutiker, dyra parfymbutiker och vackra detaljer överallt.

Uluru, Kata Tjuta och King's Canyon.



I tisdagskväll vinkade jag hejdå till Queenstown och Nya Zeeland efter fyra fantastiska veckor där, och satte mig på ett plan tillbaka till Australien. Ännu en flygplatsnatt, några förseningar, ett antal tårar, en timmes ovärderlig hjälp av världens bästa busschaufför när allt kändes hopplöst och väldans massa mil i luften senare, uppenbarade sig denna syn utanför fönstret. Hej på dig med Uluru, eller Ayers Rock.
 


En halvtimma senare blev jag upplockad av en minibuss på flygplatsen och for rakt ut i öknen för att hänga där i tre dagar. Det var solnedgångar och soluppgångar, tidiga morgonar, nätter i sovsäck under stjärnorna, dingos på besök i lägret, vilda kängurur ett par meter bort, mängder av röd sten och så mycket intressant aborginsk kultur. 




Samt ett par kaktusar, promenader bland klippor och raviner, utsiktsplatser, sausage sizzels, stenblock, geografi- och geologi-lektioner. Uluru, Kata Tjuta och King's Canyon. En och annan fluga i ansiktet också. Kommer aldrig klaga på Sveriges mygg igen.


 
Och självklart, många, många mil på vägar som aldrig verkade ta slut, mitt ut i ingenstans. Det var svinvarmt på dagarna, iskallt på kvällarna, grus överallt och många liter vatten som klunkades, men också väldigt roligt tack vare en skön grupp och bra guide. Är väldigt glad över att jag fick chansen att se den här delen av Australien också, för den var helt olik någon annan plats jag någonsin varit på. 

Kaiteriteri, Lake Rotoiti och Westport.

Den enda lilla sol vi fick igår, vid Lake Rotoiti.

Hej på er, och god morgon. Här är klockan strax efter halv åtta och vi befinner oss just i Westport, en liten stad på södra öns västkust, vilken vi också har åkt längs med de senaste dagarna. I lördags tog vi färjan över från Wellington till Picton (och jag sov prick hela den resan), körde ner mot Kaiteriteri och Abel Tasman, spenderade natten där och fortsatte igår hela vägen hit med ett par stopp på vägen. Omgivningarna är kända för sina otroligt vackra stränder, blåa sjöar och maffiga nationalparker, och platsen vi är på nu även som ett surfparadis, men det har spöregnat konstant i tre dygn så ingenting av det där har varit direkt synligt för oss. Sorgligt nog. De flesta delarna av ön är vackra och värda att besöka oavsett väder, men just dessa platser hade verkligen gjort sig mer rättvisa i sällskap av solsken och värme istället för blixtrar, åska och 100% grå himmel. Utsikten som skulle sett ut såhär såg inte riktigt ut så. Synd. I kombination med långa resedagar och lite hemlängtan har det tärt på allas humör en del och alla känner sig nog lite halvdana just nu.



Dock, lyckligtvis, väntar så mycket roligt framöver, om vädret tillåter. Ikväll är det finmiddag och maskeradfest på ett hotell några timmar söderut, dagen efter är det pannkaksfrukost innan vi åker mot Franz Joseph Glacier, på eftermiddagen där skrev jag spontant upp mig för fallskärmshopp, och på onsdag åker vi förhoppningsvis helikopter upp på själva isen för en guidad vandring bland isgrottor, klippor och sådant trevligt. Klart lovlig start på veckan.

Nu: ihoppackning, lite kaffe och därefter ut i stormen för att fylla bussen. Puss!

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0