Whitsundays och Whitehaven.




Fyra timmars bussresa söder om Townsville ligger Airlie Beach, en liten mysig kuststad proppad av lyxiga semesterresorts, barer och palmer, men som framförallt fungerar som utgångspunkt för alla båtar som regelbundet går ut till Whitsundays-öarna. Då vi förstått att några dygns segling ute på havet i det området är en väldigt svårslagen del av en östkust-resa ville vi självklart inte missa detta, utan bokade in oss på New Horizon och gick ner till marinan för ombordsstigning i måndags.



Och sedan följde 48 timmar av höga vågor, solnedgångar, soluppgångar, middagar på däcket, saltvatten överallt, kortspel, våtdräkter och bakåtvolter från båten, nya vänner, resetips, stenhårda sängar i trånga hytter, magiska vyer, snorkling, vattenmelon, sommarkvällar och tidiga morgonar.

 
En förmiddag fick vi spendera på Whithaven Beach, och det var precis lika fint och vackert i verkligheten som på bild, om inte vackrare. Trots moln på himlen och rejäl blåst. Aldrig sett så vit sand tidigare tror jag.

 
Och utsikten över bukten går knappt att beskriva med ord.
 


Tack vädergudarna för att det slutade regna under precis de tre dagarna vi skulle ut, tack till True Blue Sailing för världens goaste besättning och tack alla som var med för att vi blev ett så himla mysigt gäng. Och tack Ellen för alla bilderna! Ett favoritminne ♥.

Hejdå Aussie, och hej Nya Zeeland.

Idag är min sista dag i Australien på ett tag, då det imorgon eftermiddag väntar ett flyg till Brisbane, sexton timmar på flygplatsen och därefter ännu en resa i luften hela vägen till Queenstown, Nya Zeeland. Där ska vi sedan spenderade kommande tre veckor med att resa runt på både nord- och sydön med buss, förhoppningsvis utan att frysa allt för mycket trots att vi kommer gå från 30 till 3 grader på ett dygn. Mycket tacksam för understället mamma hade med sig till mig i Melbourne. Är i vilket fall som helst extremt peppad på detta äventyr och allt som väntar då detta land varit en drömdestination sedan långt, långt tillbaka. Kan inte riktigt ta in att jag kommer vara där om 48 ynka timmar! Bucketlist (-In Progress) följer i vanlig ordning nedan och jag kan knappt vänta på att få börja bocka av den.
 

Sevärdheter, event och annat kulturellt:
Besöka Waitomo Glowworm Caves (23/4-18)
Besöka Hot Water Beach 
➞ Utforska Queenstown
Vandra omkring i Hobbiton
➞ Åka båt i Milford Sound
Åka genom landskap som känns som en scen ur Sagan Om Ringen (16/4-18)
Lära mig om Maorier och deras traditioner
Se en Kiwi-fågel

Mat, dryck och andra kulinära ting:
Prova på Maori Hangi, alltså kött och grönsaker tillagat i en underjordisk ugn av varma stenar
➞ Äta en Kiwi Burger komplett med rödbeta och stekt ägg i 
➞ Äta på Fergburger
➞ Testa Whitebait Fritters
Testa feijoa (17/4-18)
 

Upplevelser och saker att göra:
➞ Gunga i AJ Hackett Nevis Swing
➞ Hoppa bungyjump!
➞ Paddla kajak i Cathedral Cove
➞ Vandra på Franz Joseph Glacier
➞ Hoppa fallskärm (igen)
➞ Se valar eller delfiner i det vilda
Bada i varma källor (19/4-18)
➞ Forsränning i River Valley
➞ Rida
Göra Tongariro Crossing

Cape Tribulation, krokodiler och djungelkällor.



Ungefär tolv timmar efter att den ena bussen lämnat av oss vid vår lägenhet på måndagkvällen, blev vi upphämtade av nästa lika tidigt på tisdagmorgonen. Istället för att svänga vänster ut från Cairns for vi denna dag uppåt, mot Port Douglas och Daintree Rainforest, och var två-tre timmar senare framme vid Cape Tribulation som var vårt huvudmål för dagen. Tog en bensträckare på en strand som var känd för att vara platsen där Barriärrevet mötte regnskogen, men mest av allt kändes som en scen ur Skattkammarön eller Robinson för mig. 



Komplett med kokosnötter, drivved och palmer. De förstnämda plockade vi för övrigt med oss ett par och krossade under bussen senare under dagen, så att alla kunde sitta och gnaga färsk kokos. Kändes overkligt. 



Gick även förbi ett par mindre trevliga varningsskyltar som kommit upp sedan det var översvämningar där uppe för några veckor sedan. Eftersom vattnet varit så högt har krokodilerna visst blivit förvirrade, rört sig i andra områden än vanligt och trott sig höra hemma på platser där de helst inte alls ska vara.


Efter lunch och lite spindelspaning fortsatte vi ännu djupare in i djungeln, parkerade bussen och började vandra upp genom träden för att slutligen komma fram till denna magiska lilla källa. Vattnet var glasklart och vi var den enda gruppen där. Stört vackert.



Och så skönt att få svalka av sig i hettan och leka Jane och Tarzan.



Ett par timmar senare hade vi hunnit ta oss tillbaka till civilisationen igen och hoppade på en båt ut på Daintree River, med målet att få se några tidigare nämnda godingar i det vilda. 



Med kamera i ena handen och en iskall underbart uppskattad vattenflaska i den andra gav vi oss iväg, och började spana. Spände ögonen stenhårt och försökte verkligen skanna av varenda liten yta vid vattenkanten, men såg absolut ingenting.




Lyckligtvis gjorde dock vår guide det, och helt plötsligt låg den här mannen och vilade runt hörnet. Det framgår knappt på bilderna, men han var hela åtta meter lång och varje gång han rörde sig såg man hur tung kroppen var. Var så lycklig över att befinna mig på båten och därmed inte inkräkta på hans land- och vattenterritorium. De där tänderna. Huh. 

 
Galet häftig upplevelse att få komma så nära! Det är ett minne som lär leva kvar länge, på både gott och ont, och ännu en sak att bocka av på livets bucketlist. Så lyckad dag!

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0