Vad jag ser framemot i vår och sommar.

För fyra dagar sedan var det första maj, och i och med det tycker jag att vi tar ett gemensamt beslut att vintern härmed officiellt är över för säsongen. Vill inte ha några fler dumheter i form av kalla vindar, hagel och frost på gräset utanför, utan välkomnar från och med nu enbart vår och försommar. Bort med mössor på huvudet och minusgrader när man cyklar till jobbet om morgonarna, och fortsätt istället leverera samma blå himmel, knoppande träd och rosa solnedgångar som vi haft de senaste dagarna. Och tvåsiffriga plusgrader och doft av nyklippt gräs. Och därefter, riktig svensk sommar. Var så lycklig över att i tisdags efter jobbet när jag suttit ute och eftermiddagsfikat med pappa, kände mig tvungen att gå in för att det nästan blev lite väl varmt i vårt hörn på framsidan. Som jag har längtat efter den känslan! 



Andra saker som jag också ser framemot kommande månader är:
 
✲ Att gå på semester! Har aldrig tidigare arbetat på det sättet jag gjort i vinter, och därmed aldrig heller gått på riktig semester i hela mitt liv! Faktiskt väldigt pepp på detta! Hejdå sommarjobbarlivet.

 Dagen då vi inviger vår altan för året - skrubbar golvet, hänger upp nya gardiner, ställer iordning bord och stolar och äter den första middagen där ute. Under de kalla månaderna är rummet inte mycket för världen, men från och med att man kan sitta en helkväll där ute med filtar och värmelampor utan att huttra alltför mycket, är det definitivt husets bästa plats.
 
 När träden blommat ut hela vägen och det är grönt grönt grönt överallt.

 Att vattenmelon-säsongen drar igång igen. Årets bästa tid är när utbudet ökar och priserna sjunker till löjligt låga sådana. Åt mina första bitar i lunchrummet häromdagen och även om det nog var en av de mest bleka och smaklösa meloner jag ätit, var det väldigt mycket sommarkänslor i det hela.
 
 Att kunna ta med kaffe och matlådan ut på gräset under rasten de dagar man befinner sig på jobbet.

 Att strosa omkring på Portugals gator med en av mina bästa vänner, köpa Pasteis de Nata, ta tåget till Sintra, titta på världsberömda kakelplattor och gamla borgar med kartan i högsta hugg. Gå på marknader, sitta på uteserveringar och utforska staden tillsammans. Räknar ner dagarna inombords trots att jag vet att jag bygger upp orimliga förväntningar genom att göra så. Kan bara inte låta bli.

 Att kunna gå barbent igen och svassa omkring i min nya röda plisserade kjol. Och använda jeansjacka. Och hatt. Och tunna koftor. Och klänningar. Och öppna skor. Vårkläder liksom!

 Kvällsdopp och picknickar i solnedgången.

 Att resa upp till norra Sverige och försöka bestiga Kebnekaise med David i Juli. Är väldigt lite
 nervös över resan dit då schemat för att hinna med samtliga flyg, bussar och båtar är lite väl tajt, men vi tänker att det alltid löser sig på något vänster ändå. Det ska oavsett vilket bli sjukt roligt att få se Norrland då jag aldrig tidigare varit längre norrut än Åre, utmana mig själv, spendera tid med min favorit och förhoppningsvis se en fin utsikt eller två!

 Åka- och leva husbilslivet med familjen under några utvalda dagar, inte för många. Hur mycket jag än älskar tanken på att vara en husbilsnörd så vet jag om att min själ inte uppskattar att leva på åtta kvadratmeter tillsammans med ett antal andra vuxna under alltför lång tid. Lite lagom dos får det vara!

 Doften av att någon grillar. Älskart.

 Vakna av att solen skiner in genom fönstret och sedan äta frukost utomhus.

Adidas Gazelle.



Hej och godmorgon kära vänner. Det är torsdagen den trettonde april, för en vecka sedan cyklade jag omkring med uppknäppt vårjacka i solen och idag faller snöslasket helt utan uppehåll utanför. När jag och David vaknade strax efter sex imorse trodde jag först att han försökte dra ett tråkigt skämt när han drog bort gardinen och angav väderleksrapporten, men icke. Ytterst ostabilt Sverige, ytterst. Jag som ställt in mig på grönska och värme från och med nu, och gått och köpt nya skor att inviga under dagens planerande utflykt med mamma. Får nog försöka omstrukturera lite mer defensivt där.
 

Fina är dem ju dock ändå, och jag är väldigt nöjd med att ha ett par i svart också för att komplettera förra årets ljusare variant. Ser framemot stunden när vädergudarna tar tag i sig själva någotlunda så att jag kan börja använda dem obehindrat utan rädsla att dels förfrysa fötterna, dels förstöra dem så fort jag öppnar dörren. Tills dess får de stå och inge hopp på min bokhylla.

Nu ska jag svida om från pyjamas och kleta på smink. Sedan väntar en dag i Växjö med mamma, och tacos med två favoriter ikväll. Bra ledig dag!

Ett besök med trollstavar, magi och honungssöl.



För exakt 52 veckor sedan, och alltså på pricken ett år sedan, hälsade Ellen på mig i London. Efter att jag hade varit hemma i Värnamo under påsken följde hon med på flyget tillbaka, och sedan spenderade vi fyra dagar med att villa omkring på Oxford Street, leta efter igenstängda restauranger, trängas i alldeles för små omklädningsrum, åka tåg fram och tillbaka till Molesey och sova skavfötters i min stora säng. Torsdagen bjöd dock på ännu större äventyr, då vi tog oss hela vägen upp till i Watford Junction. Därifrån fortsatte resan med buss genom diverse små pittoreska engelska byar på landsbygden, och slutligen hamnade vi här - i Leavesden. Det är nämligen där man hittar Warner Bros. Studio Tour - The Making of Harry Potter, som alltså skulle få sig ett efterlängtat besök.



Platsen är svår att beskriva då det varken är ett museum, en utställningslokal eller någon typ av upplevelseattraktion, utan mer en sorts inblick i produktionen och hur inspelningarna av de åtta filmerna gick till.  Lokalerna som man vandrar runt i är samma studior som scenerna spelades in i under alla år, all rekvisita man får kika på är den som skådelserna arbetade med, kostymerna är original och scenografin likaså. Det har självklart byggts om och anpassats för att kunna ta emot nyfikna besökare, men stämningen där är ändå otroligt häftig - som om att ingenting rörts, utan att sminket och perukerna bara legat kvar precis som de slängdes på borden efter att den sista filmen avslutades 2010.




Man får uppleva The Great Hall komplett med dukade bord, kika på samtliga elevhems klädnader, skådespelarnas skoluniformer, de flygande brinnande ljusen i taket, sorteringshatten och professorernas kostymer från den första välkomstmiddagen. Vid varenda liten sak eller tygstycke stod beskrivningar om vad, när, hur och av vem saker hade använts.




Därefter fortsätter man in i en enorm lokal fullproppad med allt man kan önska sig. Först ut var kläderna från balen i den fjärde filmen och det stora klockuret som dyker upp titt som tätt. Se personerna i högra nederkanten och inse hur sjukt stort det var.



Och sedan kom dörren in till samt vardagsrummet i Gryffindors elevhem, tre klassiska kostymer och spegeln som visar betraktarens innersta drömmar. 



Och två barnsligt glada, lyckliga och nostalgiska filurer som var tvungna att dokumentera sig själva i den! Var helt studsig av glädje över att se allting man sett och läst om, fast i verkligheten.



Överallt stod skåp med smådetaljer, som Den gyllene kvicken, tidsuret Hermoine får i den tredje filmen, alla dödsreliker och en triljard olika bägare som använts i olika inslag. I ett hörn hade de byggt upp hela Dumbledores kontor och i ett annat fanns en studio där man fick testa på att flyga kvast framför speciella skärmar och sedan klippas in i små korta filmsekvenser.



Ytterligare lite längre in stod Hogwartsexpressen och väntade. Som man fick gå in i. Och kunde sitta i. Och känna på. Och låtsas att man åkte till skolan med. 




Och efter det följde både Kråkboets kök och Snapes klassrum, där specialeffekterna var i full gång. Knivar som skar grönsaker, en stekpanna som kastade upp pannkakor, tekokare som pep när vattnet var färdigt, en sopkvast som flög omkring och kittlar som rörde runt i sig själva. Magiskt ju.


Två timmar senare hade vi tagit oss igenom hela den första delen och hamnade på cafét i mitten. Vi köpte svindyr mat som inte var värt punden överhuvudtaget, men som vägdes upp av möjligheten att köpa Butterbeer. Det smakade ungefär som lös, kolsyrad kolasås med mjukglass på toppen. Alltså, väldigt gott, och väldigt sött. Var mer törstig efter än innan jag hade druckit den. 



Efter vila och energipåfyllning fortsatte vi till utomhusdelen där både 4 Privet Drive, Nattbussen, Weasleys bil från andra filmen och Hagrids motorcykel fanns att beskåda, samt en hel avdelning som enbart handlade om animeringen, sminket, tekniken och allt specialarbete kring produktionerna. Sjukt intressant och häftigt att få höra om alla detaljer man själv inte tänkt på när man sett scenerna helt genomarbetade och färdigredigerade. Blev också extremt imponerad när vi fick se den här modellen över slottet som de byggt och använt till att filma alla inslag när man ser det i bakrunden, exempelvis när båtarna anländer med eleverna det första året. Minns att jag läste att det tagit  74 år i arbetstimmar för alla personer som varit involverade att bygga det, och kan verkligen förstå med tanke på hur galet detaljrikt det var!



Och sedan tog vi en sväng in i Ollivanders butik för att jaga trollstavar.



Men varken där eller i någon av souvenierbutikerna blev det några enorma inköp för någon av oss, utan vi var ganska nöjda med att bara få klämma på chokladgrodorna och spekulera kring vilken som var vilken i askarna med Bertie Bott's Every Flavour Beans under våra sista minutrar. Sedan var klockan plötsligt tio på kvällen, allting stängde och vi var tvungna att springa längs perrongen för att hinna med det sista tåget hem till verkligheten igen. Det var dock definitivt värt det och helt klart fem av de bästa timmarna under hela det halvåret. Rekommenderar alla som har möjlighet att åka dit!   

Emilia Pettersson, 20 år från Värnamo, Småland. Har en förkärlek till allt som går under benämningen mysigt, citron-te, hasselnötter och choklad, raggsockar, ösregn utanför fönstret, att vara allmänt kreativ, vackra receptböcker, morotskaka och fint porslin i stora högar. Och jordnötssmör, såklart. Och där har ni mig.

RSS 2.0