Trettio ögonblick från Great Ocean Road.


En av de saker som stått högst upp på min att-göra-lista i Australien sedan en lång tid tillbaka, är Great Ocean Road. Det är egentligen bara en väldigt vacker bilväg längs södra kusten mellan Torquay och Warrnambol, som har blivit känd för sina vackra stränder, utsiktsplatser, naturfenomen och små mysiga städer. Det är extremt populärt att utgå från Melbourne, hyra en bil och ge sig av under ett par dagar, och det var precis vad jag kom fram till att jag ville göra. Skickade därför iväg ett sms, följt av ett ett positivt svar tillbaka, fick tag i en liten Hyundai och packade 36 timmar senare in mig själv, ryggsäckar och en kompis i den. Det tog ett bra tag att ta sig ut genom en morgonstressig storstadstrafik, men till slut fann vi rätt avfart. Sedan sysselsätte vi oss såhär kommande ett och halvt dygn;


1. Körde på folktomma landsvägar mellan Geelong och Torquay och skrattade åt kontrasterna mellan körandet då, och två timmar tidigare när vi stod i kö vid trafikljus i en kvart.


2. Tog en snabb titt på den berömda surfstranden Bell's Beach samt 3. gjorde de första här-var-det-fint-här-måste-vi-stanna-tror-jag-stoppen. Det blev ett par sådana i slutändan.
 


4. Tog en bättre bensträckare på en lång, okänd och blåsig strand. Så himla härligt att ta in havsdoft, frisk luft, naturen, horisonten, allt - efter veckor bland skyskrapor och asfalt runtom en.



5. Var väldigt nöjd med livet. Kändes otroligt lyxigt med två lediga dagar mitt i veckan bara sådär, och så sol och värme på det också? 



6. Kom fram till huvudmålet och for snabbt genom ingången.



7. Åt lunch with a view, och hade även tänkt besöka fyrtornet men kom fram till att det var skönare att bara ligga kvar i solen och vara.

 

8. Körde bil, och körde bil, och körde bil. Och åh'ade efter varje krök.



9. Stannade till i Lorne och parkerade vid en söt fiskrestaurang. Önskade nästan att vi inte redan hade ätit lunch, så vi hade kunnat sitta där i solen och äta svindyra överprisade skaldjur.

 
10. Istället kollade vi in piren, och förundrades över hur vatten ens kan vara så turkost. St Kilda, du har din charm, men jag väljer detta blåa framför dig alla dagar i veckan.



11. Fortsatte framåt med regelbundna stopp.



12. Stannade till i Kennet River, hälsade på de tama papegojorna, hade dem i håret på axlarna på armarna, spanade på koalor och drack cappucino med bränd sojamjölk.

 
13. Fortsatte hela vägen till Princetown, checkade in i ett rum på en liten camping mitt i ingenstans, huttrade i blåsten och värme middag i mikron. Sedan åkte vi till De Tolv Apostlarna strax innan åtta (som numera förresten bara är sju då fem har rasat), trängdes bland hundratals turistbussar och såg solen gå ner över vattnet. Så fruktansvärt vackert.
 

14. Kom tillbaka till campingen och spelade biljard i en öde pub tills de stängde klockan nio, sov tio timmar och vaknade automatiskt när det började ljusna utanför. Gjorde snabbkaffe och frukost och åt i sängen.


5. Sedan slösades ingen tid utan vi packade snabbt ihop oss och riktade in oss på The Grotto, tjugo minuter resväg bort. 



16. Kom fram till att det var så värt att vara där tidigt för att få ha platsen för oss själva och kunna ta in omgivningen utan en triljard selfiesticks och dagstursgrupper som sällskap.



17. Gjorde även detsamma med Lord Ard Gorge. Så fin plats, och tyst, men troligtvis ännu finare när solen stigit tillräckligt högt för att skina över hela viken och inte bara ena kanten. Hade gärna stannat där längre och utforskat områdets historia med skeppsvrak och krig betydligt mera.



18. Men magarna började kurra igen, samtidigt som tiden tickade, och färden fortsatte istället inåt landet, till lilla Lavers Hill. Där fanns tre caféer som noga utvärderades, innan vi hamnade på det minsta och mysigaste med surfbrädor i taket och träveranda.



19. Beställde in ägg, bacon, toast och varma tomater och blev extremt positivt överraskade av detta lilla krypin. Anade inte att det skulle visa sig bli en av de godaste måltiderna jag ätit i detta land när vi svängde in på grusplanen utanför.



20. Mätta och glada lämnade vi kustremsan och slingrade oss in i skogen på fastlandet, upp till Great Otway National Park. Skrev in "Hopetoun Falls" i Google Maps och hamnade efter många snurrar hit och dit, slutligen mitt i djungeln.


21. Overkligt fint och helt omöjligt att fånga magin på bild. Kändes som att vara mitt i scen i Tarzan med alla fåglar som lät, fukten i luften, vattenfallet, friskheten.


22. Klättrade omkring där ett tag och insåg att naturen i detta land aldrig kommer sluta förundra mig. Är så tacksam för att få uppleva allt. En halvtimma senare började vi sakta men säkert ta oss ut på motorvägen igen, och ytterligare tre timmar senare befann vi oss Spencer Street igen. Kontrasterna alltså.


Kommentarer
Skrivet av: Josefin Nilsson

Men wow vad fint det ser ut! Längtar ännu mer nu tills när jag ska till Australien :)

2018-03-17 @ 06:55:26
URL: http://josefinnnilsson.blogg.se/
Skrivet av: Daniella Chanelle

Wow wow wow!

2018-03-18 @ 10:32:46
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
Skrivet av: Hanna Karlsson

Wow! Det ser verkligen fantastiskt ut! Vilken utflykt ni gjorde.

2018-03-27 @ 22:43:01
URL: http://hannafialotta.blogg.se/

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0