Nationalparker, rabarberpaj, en tandemcykel och solnedgångar.



För drygt tre veckor sedan vaknade jag och Flavia upp av att solen sken in genom tältduken strax efter sex, och vi insåg ganska snabbt att projekt-försöka-somna-om inte ens behövde inledas utan skulle misslyckas direkt. Därför packade vi ihop, åt frukost på grusplanen där vi parkerat bilen och befann oss i Stenshuvuds Nationalpark långt, långt före alla tyska familjer och barnfamiljer. Valde ut en lämplig stig att följa och traskade följande timma omkring på stränder, genom lövskog och upp till utsiktsplatser. Skåne-landskap åt allahåll. Kan inte säga att det var det vackraste stället jag varit på i livet, men det var absolut inte ett otrevligt ställe att spendera sin morgon på.


Efter några snabba stopp på stängda gårdsbutiker och ett par av parkeringsplatser längs Brösarps Backar hade vi hamnat i Verkeåns Naturreservat. Var så fruktansvärt varmt den dagen att det enda som var av betydelse var att vi ville vistas i skugga.



Och så blev det. Gick omkring under höga träd och hittade häxans hus i Hans & Greta runt ett hörn.



Samt en extremt idyllisk plats med vattenfall, stenar, en liten fors och grenar som doppade sig i vattnet. Satt där ett tag och bara var. Helt tysta, sida vid sida. Så mysigt med en mini-paus i livet. Naturen ♥.

 
När vi var tillbaka och skulle fara vidare var planen att styra direkt till vårt boende i Karlskrona, men när Flavias vägbeskrivningsapp berättade att det fanns ett slott i närheten åkte vi ditåt istället, med förhoppningar på ett gäng vackra fasader, en pampig park och lyxigt eftermiddagskaffe i en svit eller på en fin balkong. Var fortfarande inställda på det när vi rullade fram genom alleén, men märkte sedan ganska snabbt att det enbart skulle bli önsketänkande. Gick självklart in då vi ändå var där, men det blev ett mycket kort besök och jag minns absolut ingenting om platsen i sig oavsett hur fascinerande personalen förklarade att den var. Sorri sorri.
 


Lyckligtvis låg en av Skånes mest välkända kaffestugor i närheten och där blev det fika i skuggan.


Kaffe! Rabarberpaj! Rabarbersaft! Budapestbakelse! Så mycket gott. Efter det kalaset var vi redo att korsa landskapet och tog oss hela vägen till västkusten och Vadensjö, samt det som visade sig bli resans absolut bästa boende. Spelade kubb i solnedgången, åt hemgjord glass som våra Airbnb-värdar bjöd på och somnade på två sekunder i ett gammalt stationshus.



Dagen efter väntade tandemcykling på Ven.
 

Och med frukostbuffén ovan i magen var vi på bra humör, trots magont, en igenmulen himmel och allmänt krångel.


Att det var lite kyligt och grått tog ju trots allt inte bort skönheten i den där lilla ön, vilket vi upprepade högt, gång på gång, speciellt när cykelvägarna nog inte egentligen var menade att vara cykelgångar och det gick trögare än trögt att ta sig fram. Inställning är allt!



Och sedan sprack faktiskt molnen upp och eftermiddagen blev supermysig med glass i solen på färjan tillbaka till fastlandet, en kort runda i Landskrona, bakad potatis i samma trädgårdsmöbler som kvällen före samt ännu en vinst i kubb. Stabilt.


Måndagen den 16 juli, alltså ännu en dag senare, blev nog vår mest effektiva. Lämnade Vadensjö bakom oss och hamnade i ett kokande varmt Helsingborg innan affärerna ens hade öppnat.



Men min favoritgata, där mitt världens bästa Ebbas ligger, var full av folk som vanligt ändå. Förstår samtliga personer. Hade jag bott i Helsingborg hade jag också velat vara där en ledig sommarförmiddag.
 

Och så åt vi svingoda smoothiebowls (och en falafelwrap som förstörde hela bilden och därför fick hamna utanför) till lunch!
 



Fortsatte därefter längs kusten till Halmstad, gjorde stan på två timmar och mumsade tacos i en park innan vi flög vidare mot kusten. Fram tills ett par år sedan hade vår släkt stuga i Vilshärad, bara ett par hundra meter från havet, och självklart ville jag visa Flavia anledningen till varför jag alltid älskat den platsen. Lukten, omgivningarna, naturen, känslan, allt. Saknar verkligen att återkomma dit, sommar efter sommar.



Blev därför överlycklig då de nya ägarna lät oss slå upp tältet i ena kanten av vår gamla tomt, samt fick en magisk solnedgång leverad av vädergudarna. Den, i sällskap en bästa vän på en picknick-filt på en av mina favoritplatser i hela världen, resulterade i en av resans bästa kvällar.

 


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0