Tjuvarnas marknad, Ikea-lampor och hejdå Lissabon.



God morgon, sista dagen i Portugal för drygt tolv veckor sedan! I och med att vårt flyg hem till Sverige gick samma eftermiddag fanns inte överdrivet mycket tid att spela på den där lördagen, men vi fick till ett himla bra avslut ändå. Steg upp tidigt, upptäckte att värmegudarna bestämt sig för att dra upp temperaturen ytterligare, drog därför på min svalaste men också semestrigaste klänning, och traskade en våning upp för en sista laddning torra frallor och gelédallrande yogurt som den inkluderade frukosten bestod av. Smaskigt.



Sedan packade vi ihop oss, vinkade hejdå till balkongen och checkade ut från rummet innan klockan slagit nio. Lämnade av väskorna, och därefter ut i hettan och staden åter igen.

 
Jag hade sedan tidigare haft önskemål om att få besöka Feira Da Ladra, Tjuvarnas marknad, någon gång under resans gång, så det blev vårt första stopp. Det är en stor gatuloppis mitt i de gamla delarna av staden, Alfama, fullproppad av försäljare, som funnits sedan 1600-talet. Nu för tiden hålls den varje tisdag och lördag året om, från gryning till skymning. 



Och det fanns verkligen allt mellan himmel och jord att fynda - eller slösa pengar på - beroende på inställning till loppmarknader rent generellt. Hittade söndrigt porslin, helt porslin, nya tidningar, gamla tidningar, uråldriga kassapparater, urtvättade kläder, möbler, söndriga skridskor, fortsättning följer fortsättning följer.



Och i ett träd, en lampa som vi väl kände igen. Ikea forever. 

 
Det var helt galet varmt så Cola-påfyllning blev nödvändigt inom kort. 



Två timmar senare och inte en endaste liten pinal rikare kände vi oss färdiga och lämnade därför konstverk och planscher bakom oss för att styra stegen tillbaka mot centrum igen.



Passerade i vanlig ordning ett gäng spårvagnar och fick trycka oss mot väggarna i de trånga gränderna för att inte känna dem stryka mot kläderna. 



Väl nere vid Cais De Sodre dubbelkollade vi för säkert trehundrade gången exakt vilket tåg vi skulle med, tidspessimisterna som vi är, och korsade sedan gatan för att bege oss in i Mercado Da Ribeira. På inköpslistan stod allt vi var sugna på inför en sista lunchpicknick innan hemfärd. Viktigt med stabil grund när man ska resa.



Det blev tre kilo körsbär och jordgubbar, minimorötter, hummus och portugisiska friterade specialiteter, enligt försäljaren. Jag åt någon fisk- och potatisboll som var ganska lik middagen kvällen innan fast i miniformat, och Sara vårrullar. Tog även varsin kycklinghistoria men den klarade ingen av oss av att äta upp, ty kyckling skola icke vara rosa.



Hittade en liten park bara ett kvarter bort och slog oss ner på en bänk. Åt, njöt av solen, kylde av oss i vattenspridarna och försökte att inte tänka på att vi skulle somna i svenska sängar ett par timmar senare.

 

Efter fyra dagar kände vi oss nämligen så himla hemma i de där områderna och ville inte alls därifrån. Sa till Sara att jag rent spontant gärna hade letat upp en lägenhet på Airnb, bokat en månad framåt, ringt jobbet och förklarat situationen och helt enkelt stannat kvar. Men riktigt så frimodig är en ju sorgligt nog inte. Och det kanske är tur.


Så när det var dags gjorde vi en sista kraftansträngning upp till hotellet för att hämta packningen. Hoppade på tunnelbanan, bytte om till långbyxor innan säkerhetskontrollen, flög över Europa och anlände till ett regnigt Köpenhamn runt niotiden. Och det var den weekenden. Tack Lissabon för underbara dagar, jag hoppas snart vi ses igen ♥.


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i ohälsosamma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0