Gos-tisdag, falafel och regnoväder.

 
Igår hade jag en så himla bra vardagstisdag. Okomplicerad, mitt i livet, delvis regnig, men ändå toppen. Jobbade i frukten under förmiddagen, slutade lagom till lunchtid, handlade diverse ingredienser och cyklade sedan hem till Johanna. Så fruktansvärt skönt att ha henne inom en kilometers radie igen, istället för på en annan kontinent ♥. Vi svängde ihop falafel med alla möjliga tänkbara tillbehör, lyssnade på blåsten utanför, gosade med hennes hund, beundrade tatueringen på armen och låg i hennes säng och tittade på hennes bilder från Indien prick hela eftermiddagen, innan jag till slut reste mig upp och sa att "nu måste jag nog ta och åka". Ändå lämnade jag inte huset förrän ytterligare en timma senare. Ibland finns det helt enkelt bara för mycket att prata om, så att man inte lyckas avsluta ett ämne innan nästa redan hunnit inledas. Och så är hon dessutom ett väldigt charmigt sällskap man inte vill säga hejdå till. Plus har världens finaste tatuering, som en kan se. Ett väldigt angenämt lyxproblem, alltså.

Till slut kom jag dock iväg och mötte upp Kajsa för en roligt passdejt istället, fortsätte därefter hem för middag och spelkväll med David, sov sju timmar, vaknade till regnoväder som slog mot fönstret, gjorde havregrynsgröt till frukost för första gången på evigheter, pussade honom hejdå och hej svejs - hamnade här, på trasmattan med datorn i knäet. Börjar inte jobba förrän vid halv tre i eftermiddag, men ska möta upp ett gäng tjejer för mat klockan tolv och hade tänkt baka lite innan dess. Kanske plöja lite bok också. Och dricka chai! Precis lagom onsdag.

Vackra morgonar, ny vecka och nya tag.


Hej vänner! Plötsligt var det måndag igen, och vecka tjugoett är över, och nu i efterhand kan jag konstatera att den kändes väldigt utdragen i stunden men i efterhand gick himla fort, som de alltid gör, och faktiskt ändå var en ganska bra sådan. Puh. Trots att arbetsveckan slutade i drygt femtio timmar inklusive fullsmockad jobbhelg, och en av samma anledning därav började känna sig rejält sliten framåt kvällen igår, har vädret varit helt magiskt och det har vägt upp. Hela världen och allt omkring känns alltid lite mera lätthanterligt än vanligt med tjugofem grader plus, varma vindar och morgonsol i trädgården som sedan stannat mitt på himmelen prick hela dagarna. Det gör underverk för ens energi, och allting blir enklare, och alla är gladare. Älskar det. Att inte försöka spendera varenda ledig stund utomhus med bok och kaffe, kompis och hund eller enbart mig själv hade varit 100% ologiskt, så det är precis vad jag gjorde. Man får njuta när man kan.

Nu är det dock ny vecka igen och jag jobbar betydligt mindre än förra. Mycket skönt. Idag har jag varit en runda på sjukhuset på förmiddagen för ett skönt samtal, snart blir det lunch och därefter kommer Kajsa hit en sväng i eftermiddag för en väldigt välbehövlig catch-up. Utöver det väntar ett träningspass ikväll, en dejt med Johanna imorgon, avskedslunch för en kollega, en dag med Jennie i Jönköping och framförallt väldigt mycket egentid och vila innan allt avslutas med ledig helg. Tänkte även försöka läsa ut minst en bok. Och planera Lissabon. Och umgås med familjen. Och slå David i yatzy ett par gånger. Sedan flyger jag till sydligare breddgrader på tisdag och det är ungefär det enda som upptar mina tankar för tillfället. Känns mer än lovande!

Ledig lördag med barbent, marknad och Madeleine.


I lördags var jag ledig men trots det ringde klockan strax efter sju på morgonen. Tvingade efter ett par snoozningar upp både mig själv och pojkvän, åt frukost på altanen, snörade på skorna och cyklade ner till stationen för att hoppa på en buss 08:23. Tre podcast-avsnitt senare var jag framme i ett blåsigt, men soligt, grönt och blomstrande Jönköping. 



Blir lika förvånad varje år över att det går så himla fort för alla knoppar att bli till gröna löv och blommor när de väl har kommit igång. Älskar att det blir lite färg i världen igen.



I och med att mitt sällskap inte skulle anlända förrän något senare och affärerna knappt hade öppnat vid den tiden styrde jag stegen mot andra delen av stan istället. Upptäckte att det fanns en viss ström i hur människorna omrking gick, följde därför efter denna och hamnade någon minut senare på ett marknadstorg. Fick sådana sommarkänslor av att strosa omkring där bland alla loppisar, lotterier och hantverkare, lyssna på dansbandsmusik från en av husvagnarna och känna doften av nyspunnet sockervadd.
 

Spenderade ett tag på att klämma på fina marmeladburkar, provsmaka saft och överväga att köpa en liter inte-det-minsta-svenska-men-väldigt-lockande jordgubbar. Skippade det i slutändan, och köpte mig en munk istället. Gillar det inte alls egentligen, men efter klagomål från vissa närstående försöker jag lära mig det och upptäckte glatt att choklad- och kokos-varianten var megagod. Heja heja.



Efter fikapaus och bokläsning på en bänk började jag ta mig tillbaka mot centrum men hamnade i ett drömmigt blomsterhav på vägen. Fastnade ett bra tag och ville ha prick allt.




Mest frestad var jag dock på att köpa ett citronträd, ett olivträd och ett orimligt stort gäng solrosor, men fick ta mig samman, vara realistisk och låta någon annan ta med samtliga hem istället. Blev nog bäst så. Kan ju knappt hålla en plastblomma vid liv liksom. Och det är lite synd, eftersom växter ju gör allting tusen gånger mysigare.



Strax efter halv ett dök den här pinglan upp! Kramkalas!



Vi satte oss på en mysig bakgård och beställde in varsin tacos-liknande rätt till lunch. Det var himla gott, men framförallt magiskt eftersom man kunde äta utomhus, utan jacka på, och för att sällskapet var av det bättre slaget. Vår vänskap är inte gjord för att vara på distans, även om vi är mer än vana vid det. Saknar de där två veckorna förra året när vi var sambos i hennes rum i Kew, då levde vi ♥.

 
Efter matintaget gjorde vi stan. Tittade på såpbubblor, gick längs vattnet, köpte sommarklänningar och avbröt varandras meningar ungefär hela tiden.



Och jag visade glatt upp bleka ben i mina bästa försommarkläder - nya sneakers och knälång kjol. Favoriterna. Vill se ut så jämt och längtar efter att återigen kunna göra det på Lissabons gator om två (!) veckor.



Ett antal timmar senare hade vi även hunnit med en glass, en sväng till A6 och en väldigt tajt fickparkering som uppladdning inför kvällens middag. Tanken var väl egentligen att återvända hem för denne, men vi kände oss lyxiga och bokade bord på en restaurang med världens godaste asiatiska buffé istället. Obegränsad tillgång till jordnötssås och wokade grönsaker äro det bästa.
 



Därefter kom inte helt förvånande matkoman, och i och med den - glädjeskutt, spontandanser och High School Musical-referenser. Det är helt omöjligt att inte må bra i den flickans närhet. Sedan blev vi lite halvstelt dokumenterade av två icke-svensktalande turister som nog undrade vad vi hade så fruktansvärt roligt över, och sjöng Disney-klassiker hela vägen till Värnamo. Guld-dag.

Emilia Pettersson, 20 år från Värnamo, Småland. Har en förkärlek till allt som går under benämningen mysigt, citron-te, hasselnötter och choklad, raggsockar, ösregn utanför fönstret, att vara allmänt kreativ, vackra receptböcker, morotskaka och fint porslin i stora högar. Och jordnötssmör, såklart. Och där har ni mig.

RSS 2.0