Sanur med Hannah, köttbullar och vespor.



Det är söndag igen, och då en tråkig sjukdom gjorde att mina ursprungliga helgplaner fick ställas in tänker jag att vi plåstrar om de såren med minnen från en annan söndag istället, som utspelade sig för ungefär fyra månader sedan. Under mina sista veckor på Bali spenderade jag ungefär all vaken tid tillsammans med världens härligaste Hannah, och just denna dag bestämde vi oss för att göra en utflykt till Sanur. 


Taxin plockade upp oss strax efter frukost i Penestanan och tog oss genom den vanliga galna morgontrafiken trettio minuter sydväst. Chauffören släppte av oss utanför McDonalds, som för övrigt inte har pommes utan ris på menyn när man befinner sig på Bali, och sedan fick vi promenera en kort bit ner till stranden. Det var en helt sinnessjukt varm dag och att komma fram till synen ovan gjorde en himla lycklig. Havet 




Vi gav oss ut på jakt efter strandens bästa solstolar och efter att halvt ha sprungit ifrån en väldigt påtryckande kvinna som tyckte vi skulle hyra ungefär allt hon ägde, hittade vi dem. Handdukarna breddes ut och böckerna kom fram, och sedan varvade vi kommande timmar med att doppa oss i vattnet, köpa iste efter iste, läsa högt för varandra, smaska på mango och vicka på tårna. Tufft liv man levde.



Finaste vännen, saknar henne så! Numera pluggar hon till jurist i Stockholm och har sig och jag är så himla glad över att vi kommer kunna ses ett par timmar när jag är där!



När hungern smög sig på blidde det lunch på en restaurang precis vid strandpromenaden. Beställde in gado-gado, en standardrätt man kan hitta överallt men som är himla god. Det är ett hopsläng av böngroddar, bönor, kokt vitkål, ägg, tofu, tempeh och kokt potatis som de toppar med orimliga mängder jordnötssås och räkchips. Om nom nom.



Efter ytterligare några timmar i solen var vi nöjda och gav oss ut för att utforska området istället. 



Hittade var lokalbefolkningen parkerade sina vespor, och därmed även förklaringen till varför vi inte kunde bli skjutsade hela vägen fram till vattnet.



Sjukt roligt att åka, men hundra procent livsfarligt att köra. Testade en gång men insåg efter drygt två sekunder att det inte skulle sluta vackert om jag fortsatte och gav upp istället.



Och så tittade vi på löjligt dyra silversmycken, provade bikinis, gick vilse inne på ett balinesiskt storköp, köpte kaffe på Starbucks och strosade runt på Sanur Beach Market. Hannah köpte livets kuddfodral och var glad.



Och så passerade vi ett matstånd där försäljaren förklarade att fiskarna låg upp och ner i vattentanken för att de sov och då inte orkade hålla sig på rätt håll. Vet inte hur hög sanningshalten var i det dock, då de inte såg så himla pigga ut annars heller.

 
Och slutligen fick jag en önskan uppfylld när vi åt middag på Cafe Smörgås. Hade via en grupp på facebook några dagar tidigare fått nys om att det fanns en svensk restaurang i närheten som serverade saker som rödbetssallad, sill, köttbullar och potatismos och pepparkaksglass. Från den stunden kunde jag inte släppa tanken på att få äta min favoritmat fast på andra sidan jorden, så så fick det bli! Var väldigt förväntansfull när tallriken kom in, och trots att det var långt ifrån standarden här hemma var det ändå magiskt gott med lingonsylt och saltgurka efter sju veckor av kycklinggryta och ris. Väl värdigt avslut på en bra dag.


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i enorma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0