Recept: Falafel med vitkål, grönsaker, hummus och mangosås.



Hej! Eftersom det är långhelg och ledigt och mat är livet kommer här passande nog recept och instruktioner angående hur man ska göra för att äta samma sak som jag och Johanna gjorde tidigare i veckan. Hittade detta inlägg på Floras blogg redan förra sommaren och har haft det nedsparat i min "saker jag vill testa på"-mapp sedan dess, men aldrig kommit till skott. I tisdags var dock dagen då det grävdes fram igen, eftersom såväl jag som sällskapet råkar älska falafel. Väldigt bra beslut såhär i efterhand, ty det blidde prick hur bra som helst. Visserligen höll vi oss inte helt till orginalet utan satte vår egen tvist på det hela av både ekonomiska, lata och smaklökiga skäl, men grundidéen med mjuka varma kikärtor, en kryddig röra, sötman från mangon och krispet från vitkålen är ett väldigt, väldigt vinnande koncept. Både jag och Johanna intygar. Färsk koriander kan man dock skippa, eftersom färsk koriander aldrig under några omständigheter gör någonting bättre. Huh.



Hur som. Börja med att göra iordning falafel. Är man ambitiös och har tid kan man ju alltid göra sin egen, men är man lite smålat och föredrar den enkla vägen gör man som vi och köper färdig från frysdisken. Den här är klart godast! Släng i en stekpanna och låt de värmas ordentligt. Under tiden - skala ett halvt färskt vitkålshuvud och skär 2 tomater, en halv gurka, en rödlök och en aubergine i skivor. Salta den sistnämda ordentligt så att den hinner svetta av sig ett tag, pressa sedan ur vattnet med hushållspapper och stek i olja tills bitarna mjuknat och fått yta. Rör samman (eller köp färdig) valfri röra, exempelvis hummus eller tzatziki, och ställ fram tillsammans med någon typ av mango chutney-liknande variant. Jag hade både den här och den här ståendes i skafferiet hemma, så vi inveg båda. Kan rekommenderas. Bygg sedan ihop allting i bladen så gott det går, gapa stort och var inte rädd för att kladda ner händerna rejält eftersom kålen inte alltid, läs aldrig, delar sig som man räknat med. Vi hade sås ner på armarna i slutet. Dock så värt. Himla tur att vänskap går före bordsskick. 

 
Ät och njut!


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i enorma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0