Ett världsarv, kladdiga bakelser, picknickar och keramik.


Dag två i Lissabon vaknade jag tidigt. Dels för att vi somnat innan klockan slagit tio kvällen före, dels för att solen sken in genom gardinerna, men framför allt på grund av att en otroligt charmig man bestämt sig för att vråla portugisiska svordomar åt sin hund på torget nedanför mellan fem och sju på morgonen. Fantastisk människa. Har nog aldrig tidigare varit så arg på en person som jag faktiskt aldrig mött i verkliga livet utan enbart hört.
 

Utsikten var dock lika fin som dagen innan, trots tidigt nämnt oljud. Plattade håret samtidigt som jag tittade ut över torget, och sedan gick vi en våning upp för att få i oss lite mat. Konstaterade snabbt att vi föredrar svenska frukosttraditioner före sydeuropiska, men det gick ner såklart!


Någon timme och en spårvagnstur senare var vi framme vid dagens första utflyktsmål - Belém. Det är en fristående stadsdel i västra delen av Lissabon, känd för sina historiska byggnader och sevärdheter. Det första vi tog oss till var detta torn.
 


Som heter Torre de Belém, uppfördes på 1500-talet med syfte att försvara staden, men nu istället blivit en symbol för Portugals makt under upptäckartiden. Och så var det tydligen ett av de mest välbevarade byggnaderna i Emanuelstil från den perioden. Och känt för att det fanns noshörningar uthuggna under vaktposterna. Och något mer. Oavsett vilket var det inte intressant nog för oss att vilja betala entré till, men fint att se utifrån!


Så vi lämnade alla japanska turistgrupper bakom oss och strosade vidare längs vattenkanten fram till att vi nådde nästa stenmonument. Även detta blev uppfört som en hyllning till alla stora portugisiska upptäckare och deras äventyr under storhetsåren - därav de 33 avbildade personerna på sidorna och dolken/korset på kortsidan. Kände visserligen enbart igen ungefär två av namnen när vi slog upp vilka de var vilket säger ganska mycket om min insikt i portugisisk historia, men det var ju maffigt iallafall. Häftigast av allt var dock att se allt ovanifrån! Så himla snyggt med kompassen som visar vägen.



Ett toalett- och vattenpåfyllningsstopp senare fortsatte kulturvandringen. Enligt min guidebok jag kommit över var Mosteiro dos Jerónimos nummer två på saker-man-absolut-inte-fick-missa-att-se-when-in-Lisboa, och är man intresserad av gamla kloster som numera klassificerats som världsarv håller man säkerligen med om detta. Vi var sorgligt nog alldeles för trötta av både värme och promenerande, så för vår del blev det bara ett kort, inte jätteinformativt besök.



Ett varv i kyrksalen kände vi dock båda var överkomligt. Har nog aldrig varit i en mer imponerande lokal rent utsmyckningsmässigt, med så många detaljer i varenda skrymsle och vrå. Inte heller befunnit mig så nära så många kända personer samtidigt, trots att dessa inte varit vid liv under de senaste 500 åren.



Hej hej lilla djurkroppen med människoansiktet!



Väl ute på gatorna igen kom vi fram till att det var fikadags, och styrde stegen mot en park vi sett från spårvagnen tidigare under morgonen. 


På vägen stannade vi till på Pastéis de Belém för att köpa med oss varsin smördegsbakelse som tvunget skulle inhandlas på just detta speciella café för att ha den rätta smaken, och är något av en portugisisk delikatess. Alla älskade uppenbarligen den där lilla spröda saken med äggkräm i, och jag tänker att det kanske är landet motsvarighet till den svenska kanelbullen. En kulturgrej, som det ingår att man tycker om.
 
 
Förstår dock inte varför, då det smakade exakt som att äta ett varmt och kladdigt pinnbröd ala' scouterna. Absolut inte äckligt, men inte heller någonting jag kommer minnas resten av livet. 



Tur att vi smet in på en sidogata och köpte lite andra godsaker från ett fruktstånd också. 



Exempelvis bigarråer. Så himla sorgligt att jag i tjugo år gått runt med idén om att jag inte skulle tycka om det, när de i själva verket är helt magiskt goda. Måste vara kärnorna som avskräckt mig när jag var liten. Men nu så! Tack Lissabon för att du lärde mig älska söta körsbär, oliver och saltad torsk.


Mätta och nöjda vinkade vi hejdå till de små husen och började ta oss in mot centrum igen. Ungefär halvvägs nådde vi dagens andra mål - LX Factory. Det är ett gammalt industriområde som tagits tillvara på och numera är hem för mängder av barer, caféer och hippa butiker. Kändes lite som att vara i Camden igen, minus punken och matmarknaden.

 
På vägen stannade vi till vid en fin kakelvägg och jag stod och skrattade åt absolut ingenting ett tag så att Sara kunde knäppa mig en ny profilbild. Allt för bekräftelsen.


 
Sakta men säkert betade vi av affär efter affär. Hade höga förväntningar på den stora bokhandeln efter att ha sett bilder på den bland diverse sociala medier, men det föll helt när vi faktiskt började utforskade den. Prick allting var på portugisiska. Klart förståeligt och 100% logiskt, men tråkigt.

 
Den var dock väldigt häftigt inredd med sitt höga tak och cyklisten som svävade ovanför en och den stora tryckpressen mitt i allt. Föredrar dock en helt vanlig svensk butik där utbudet är på ett språk jag kan ta till mig lite mer. Vi stannade alltså inte länge.


Istället hamnade vi på ett ställe fullt av fina skyltar och annat roligt som ingen människa egentligen behöver men som alla vill ha ändå. Typ drickunderlägg, äggformar, sushirör och uppblåsbara sumodräkter.



Och därefter på ett annat, där det fanns massvis av färgtuber som var fyllda med marmelad, sylt eller choklad. Provsmakade cirkus varenda en på jakt efter den godaste att ta med mig hem. Nom nom. Äter därför numera min gröt med fikon-,äpple och kaneltopping varje morgon ♥.

 
Var även väldigt nära på att köpa hem ett gäng extremt fina sardinburkar från samma butik, men kom till sans när jag insåg att det hade varit konstigt att ha plåtburkar med konserverad fisk jag inte ens tycker om på väggen.

 
Efter att köpbehoven var stillade gjorde sig matbehovet påminnt istället. Matubudet i området var dock inte hälften så bra som det allt det övriga var, ledsamt nog, men till sist hamnade vi på en varm uteservering där ingen av servitriserna pratade engelska. Jag slutade upp med en dagens rätt utan att veta riktigt vad det var jag åt men att det trots alla odds var ganska gott, och Sara med det minsta salladen vi någonsin skådat. 
 


Tre timmar, två matbutiksbesök, varsin dusch, lite återhämtning samt en dispyt med en ej samarbetsvillig vattenmelon i hotellets kök för min del, var vi ute på stadens gator igen.



Vi skrev in Cerámicas na Linha på Google Maps och traskade dit.



Det är en liten fristående keramikaffär som säljer nästintill hela sitt sortiment i lösvikt, vilket gör att det blir väldigt plånboksvänligt. Och ögonvänligt. Ville ta med ungefär allting hem, men en hade ju sorgligt nog en begränsad bagagevikt att ha hänsyn till.

 
Så jag kilade omkring som ett barn på julafton och klämde och vände och petade på varenda liten kruka för att hitta det som lockade allra mest. Efter många om och men, och en Sara som tröttnat då hon inte alls delade min fascination för tallrikar och koppar, blidde det ett stort illgrönt salladsfat med tillhörande skål. De bor numera i min bokhylla tills dess att jag har köksskåp att ställa in dem i.


Som avslut på dagen hade vi planerat in picknick, eftersom restaurangutbudet inte direkt imponerat på oss föregående kväll. Vi tog därför våra tidigare inköpta matkassor och började leta efter en lämplig sittplats. Det blev efter viss förvirring bland alla trånga gränder och anonyma gator, Miradouro de Santa Catarina


Slog oss ner under det här trädet.



Smaskade på det här goda.
 
 
Med den hära som sällskap.


Och denna utsikt framför oss. Kvällar som är fyllda av utsiktsplatser med illröda solnedgångar, färska jordgubbar, en bästa vän och 27-gradig värme, kan ju vara några av de bästa kvällar som finns. Fint avslut på fin dag!


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i ohälsosamma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0