Nusa Lembongan, stora vågor, mantor och mangroveskogen.



En lördagmorgon hoppade jag och sex vänner in i en minibuss som tog oss till hamnen i Sanur. Där lämnade vi fram våra båtbiljetter, for alldeles för snabbt genom höga vågor och regnoväder innan vi trettio minuter senare steg av på Nusa Lembongan, en av tre öar strax utanför Balis kust.



Där var det magiskt vackert och det paradis som Gili aldrig blev för oss.

 
Vi hade tagit en taxi (som inte var en vanlig taxi utan en liten lastbil utan väggar och med sittplatser bak, Bali-style) till en strand som hette Dream Beach. Enligt kvinnan som vi hyrde rum av den natten var det öns vackraste plats, och jag säger inte emot henne. Har aldrig sett så turkost vatten. Det enda minuset var väl vågorna, men de kom man inte undan någonstans längs hela kusten förutom i Padang-Padang.
 


Där spenderade vi i vilket fall som helst vår dag. Åt vårrullar till lunch, brände oss i solen, gick på akuta rundor till affären för att köpa vatten och doppade oss snabbt med rädsla för farliga maneter i vågorna. Framåt eftermiddagen blev det utflyktsdags!
 



Vi gick ett par hundra meter i hettan för att runda udden vi befann oss på, och plötsligt kom denna syn framför oss. Platsen kallas Devil's Tear Bay och är känd för de enorma vågor som blir till när vattnet slår mot klipporna. Hade fått höra mycket om det här stället i förväg och förberetts om hur häftigt det skulle vara, men vi blev allihopa ändå helt tagna av hur häftigt det var när vi väl stod där på kanten.



Vi beundrade utsikten ovanifrån ett tag innan vi gick ner till klipporna på andra sidan där de andra människorna står.


 
Och där blev synen såhär. Ena sekunden var det helt blått, stilla och tomt framför en, sekunden efter såg man ingenting annat än vitt skum och vatten femton meter över huvudet på en. Vi tog rejält avstånd för att undvika att vara med om samma sak som den här killen.


Framåt kvällen efter att ha hängt ett tag i en pool som missfärgade allas bikinis också, blev det middag på den enda resturangen vi kunde hitta i närheten av stranden. Sötsur kycklinggryta, ris, grönsaker och glass till efterätt.

 
Och himlen brann lite vackrare än vanligt. Sedan spenderade vi resten av den lördagen skrattandes i mjuka sängar, varvat med att jaga ur kackerlackor ut allas badrum med sopborstar. Man sov alltid lika gott när man bara kunde hoppas att man fått bort alla så att man slapp vakna av att ett liten goding kryper över ens ansikte. Inget hände den natten dock! Tur det.


Morgonen efter fick vi frukost av de vi hyrde rum av och sedan traskade vi ner till hamnen. Där hoppade vi på en båt som tog oss med på snorkeltur i fyra timmar. Det småregnade och var extremt guppigt, men så häftigt att få se alla färgglada fiskar, koraller och andra djur. Livet under ytan alltså. Dessutom hade jag mitt livs upplevelse då jag vid ett stopp som vanligt stack ner huvudet i vattnet för att i samma stund upptäcka att det svarta under mig inte var skuggan från båten, utan en manta större än mig själv. Den var precis, precis under mig, och om jag sträckt ut handen en halvmeter hade jag rört vid den. Så himla maffiga djur! Kommer minnas det länge.



Tillbaka på ön igen blidde det dusch och därefter lunch på ett ställe som hette Warung Bambu. Mie Goreng med kyckling och ägg för alltså, vad annars? Bästa. Och räkchips kan ju vara typ det godaste tillbehöret också för den delen.


Sällskapades av den absolut sötaste hundvalpen i hela universum.
 


Sedan avslutade vi helgen med en sista utflykt innan vi skulle gå på båten tillbaka till Sanur igen. Tog en taxi upp till norra delen av ön där Mangrove Forest ligger och bokade en båtresa på 45 minuter genom den. Först hade vi tänkt hyra kanoter men när vi fick höra om de eventuella krokodilerna i vattnet blev några i sällskapet lite avskräckta, haha. Vet dock inte om personerna vi pratade drev med oss för vi såg då inga, men det var rätt skönt att bara sitta ner och åka med också.
 


Vi var svettiga men glada! Detta är Cassidy förresten, hon var en av de personer som jag delade rum med längst tid. 




Var himla fint och mysigt att flyta runt där bland alla träd och rötter och spana efter ödlor och andra odjur, även om det var i svettigaste laget. Väl tillbaka på stranden igen togs ett efterlängtat dopp, och sen var det bara att invänta skjutsen ner till hamnen för återresa till Ubud där det som varje söndagkväll väntade uppladdning inför kommande jobbvecka. När man hade helger som denne bakom sig var man mer än redo för att hänga med våra ungar i skolan igen, och det var den bästa balansen jag kunde önska mig under en sådan resa. Minns att jag log hela vägen hem den kvällen.


Kommentarer

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i ohälsosamma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0