Saker jag saknar med Bali.

Min vän Emma som jag lärde känna när jag var och volontärarbetade på Bali förra hösten, är tillbaka på ön i detta nu för ett par veckor. Hon skickar ständigt bilder och filmer från platser vi var på och när hon och hennes pojkvän gör samma saker som vi gjorde under vår tid tillsammans, och min längtan tillbaka har nog aldrig varit så stark. Det är snart ett helt år sedan jag vinkade av mamma på Landvetter en tidig morgon och flög iväg, men det hade lika gärna kunnat vara igår om man går på känslorna inombords. Det var så himla fina, lärorika, häftiga och underbara veckor. Här är några av de tillfällen och saker som jag saknar mest.
´

1. En av de första kvällarna på hela resan, när jag till viss del funnit personerna jag senare skulle komma att hänga allra mest med, men ännu inte riktigt lärt känna. Jag, Tran och Emma hade gått bort till Bintang, den stora matbutiken femton minuter bort från våra hus, för att köpa nödvändigheter och kommit därifrån med både mangostan, drakfrukt och cassavachips. Sedan satt vi i Emmas skrangliga våningssäng, åt och berättade historier för varandra. Minns att när vi skulle kramas godnatt, sa att det kändes som om vi kännt varandra i flera år trots att det i själva verket bara var två dygn sedan vi kom in i varandras liv.
2. De gulliga tanterna som jobbade i köket och matsalen där vi fick all mat serverad. De flesta av dem kunde knappt ett ord engelska och slet hela dagarna för att kunna servera alla, men var alltid otroligt vänliga och snälla när man hade en fråga eller bad om hjälp med något. 
3. Filmkvällarna på Kopi Desa. Kopi betyder för övrigt kaffe, och Desa är by. Så ja, kaffebyn. Varför krångla till det?
4. När jag, Emma, Tran och Desirée möttes upp i Seminyak efter två veckor ifrån varandra. Vi hade en riktig tjejhelg med sol och bad, lyxig mat, surfing, en galen taxiresapå moped genom nattrafiken, hostel-liv, shopping och efterlängtad glass. Det var så sjukt kul att få ses igen eftersom ingen av oss förväntat sig att det skulle fungera att få till. 
5. Soluppgången över risfälten en tidig morgon när man kunde se bergen och vulkanerna långt, långt borta.
6. Att hälsa Selamat Pagi och tacka genom att säga Terima Kasih.
7. De gröna pannkakorna med kokosfyllning som vi fick till efterrätt ibland. Kan inte sätta fingret på vad det var som gjorde dem så speciella, men någonting var det. Definitivt.
8. Och på tal om det, torsdagskvällarna varje vecka! Inleddes alltid med extra lyxig middag för att välkomna nya volontärer och avtacka de som skulle hem, och fortsatte i stort sätt alltid på Cupit BBQ, vår älskade lilla bar i utkanten av staden där jag sjöng duett med ägaren och vi skrev våra namn på den danska flaggan i taket eftersom den svenska inte hunnit komma ännu.
9. Ubuds marknad.
10. Att hänga på rummet om kvällarna tillsammans med vänner från hela världen och diskutera distansförhållanden, vad det faktiskt var i grytan vi nyss tryckt i oss, helgens planer och statergier för att lära ut engelska till barnen på bästa sätt.



11. Mie Goreng. Och räkchips. Och isté. Vattenmelon. Och vårrullar obvisouly.
12. Vattenfallen. 
13. Alla vändor jag och Hannah tog in till stan efter arbetet på dagisen, för att köpa en ny lotion, en sarong till en kompis, testa ett nytt café eller betala 45 svenska kronor för 90 minuters fotmassage.
14. Och alla helger och eftermiddagar vi levde lyxliv på Jungle Fish Bali ute i djungeln. Vill alltid bada i pooler utan kanter med utsikt över palmträd och djupa gröna dalar omkring en.
15. Att duscha med ödlor klättrandes i taket ovanför en och ständigt vara beredd på att de kan ramla ner på en prick när som helst.
16. Värmen som slog mot en oavsett vilken tid på dygnet man öppnade dörren. 
17. Att sitta på golvet i "The Rice House" och planera kommande lektioner tillsammans med mina fina partners, Franziska och Charlotte. Man kommer varandra väldigt nära när man ska hjälpas åt att få barn som vanligtvis inte pratar engelska överhuvudtaget, att prata engelska fritt med oss eftersom det är det enda språk vi kan dela.
18. Den ständiga doften av rökelser, och ljudet av trummorna vid de dagliga cermonierna i templet.
19.  Camphuan Ridge Walk.
20. Att gå på yoga om kvällarna i den stora träsalen med Anu som lärare.
21. Utekvällen på Gili T - från middag på stranden till dans på borden till nattbad innan läggdags strax före solen gick upp igen.
22. Dedi House ♥.
23. Sweet Tempeh och lyckan som uppstod hos alla när vi såg det på menytavlan.
24. Att alltid ha både solkräm, solglasögon, en banan, vattenflaska och en regnponcho i väskan för att vara beredd på allt som skulle kunna ske inom kommande halvtimme. 
25. Den ständiga doften av rökelse.
26. Att bli väckt av tupparna i huset bredvid. Halv sex. Varenda morgon. Vi fick ryck över det där och då, men nu i efterhand var det ju faktiskt ganska mysigt.


Kommentarer
Skrivet av: Emilia

Kan relatera <3

2017-08-16 @ 21:32:39

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i ohälsosamma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0