Fluffiga moln och mot Singapore.

Första mellanlandningen är avklarad och nu sitter jag och väntar på att få boarda flyget till Singapore. Det är jättestort och min känsla säger, i motsats till förnuftet att det omöjligt kommer kunna lyfta sig självt med alla människor som är här inne, plus deras packning. Sedan har jag redan läst ut tre fjärdedelar av en utav mina sammanlagda tre böcker jag tog med mig, vilket inte heller känns så stabilt. Utöver det, är allt toppen. Att titta på fluffiga moln kan vara det mysigaste som finns.

Nu boardar vi. Puss!


Hejdå Sverige.


En orelevant favorit från i somras.

Väskan är packad, podcasts är nedladdade, lillebror omkramad, pojkvän omkramad, avskedsmiddag uppäten och resfebern ett faktum. Om ungefär fem timmar lämnar bilen Värnamo, och vid halv tio imorgon går det första planet av tre mot Köpenhamn där byte nummer ett är. Innan det ska jag koka det sista kaffet här hemma, äta frukost med mamma på flygplatsen, och antagligen försöka samla mig själv ett antal gånger då jag anar att det kommer vara väldigt pirrigt där innan säkerhetskontrollerna. Framåt midnatt mellan lördag/söndag svensk tid är det ett stopp i Singapore, innan jag slutligen landar i Denpasar och blir upphämtad av någon av de lokala samordnarna för volontärprojekten. Då kommer det vara tidig, tidig morgon för mig, men mitt på dagen för dem, och troligen lär en vara helt mosig av intryck och trötthet. Men då är det bara att köra och fortsätta så i två månader framåt. Är så peppad att det inte går att förklara! Wiewie.

Jag kommer inte ha med mig min dator och därmed inte blogga på samma sätt som här hemma, men en eller två livsuppdateringar genom mobilen kan säkert dyka upp lite sporadiskt då och då. Annars ser jag framemot att få berätta precis allting för er i slutet av november, när resan är över och jag befinner mig på svensk mark igen. Det kan nog bli en del. Som jag ska njuta och inte låta några dumheter ta fokuset från det.

Nu måste jag försöka sova. Ha en underbar höst hörrni. Vi hörs när vi hörs!

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i enorma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0