Ellen-helg med fin-sushi och London.



I fredags eftermiddag fick jag efter fyra månaders väntan på att just den dagen skulle komma, äntligen krama om denna fina på busstationen utanför Hampton Court Palace. Kändes så himla overkligt att hon var här, hos mig, i England när vi tillsammans gick hem till huset för att lasta av hennes väska i mitt rum, men samtidigt så bra eftersom jag visste att hon skulle vara kvar enda till måndag. 

 
Hela helgen har därmed spenderats med henne och förutom att bara prata prata prata har jag försökt visa några typiska detta-kan-du-inte-missa-att-se, och framför allt några av mina bästa, saker med London. Det har därför hängts på pub i Kingston, villats runt på Oxford Street, brunchats pannkakor och bacon på favoritstället Bill's, blivit utflykt till Camden komplett med Cyberdog och lunch från marknaden, mycket sol och lite regn, fin utsikt från Primrose Hill och väldigt, väldigt mycket promenerande-och-se-på-detta som storstäder och sevärdheter ju har en tendens att resultera i. Hon fick även med mig på noterna att ge sushi en ny chans under lördagkvällen, men trots att restaurangen hade toppbetyg och det smakade bättre denna gången än senast kom jag i slutändan ännu en gång fram till att rå fisk inte är min grej. Det är inte gott punkt. Dock var besöket där värt det ändå, till sällskapets förtjänst. Tack för tre supermysiga dagar Ellen! 

En dagens-lista en torsdagkväll.



Dagens sysselsättning: Uppstigning 05:45 följt av alla vanliga morgonsysslor, förmiddagslek och gungning i en park med G, hem för möta upp Maddis i Kingston en halvtimme senare, veckans längsta kram kort därefter, lunch och kaffe-dejt med henne, ett par timmar i tvättstugan och en kort kvällspromenad med Flavia i solnedgången. Snart sovdags.

Dagens roligaste: Lönedag! Bästedag! 

Dagens minst roliga: När jag skulle vara en effektiv och smidig au-pair genom att bära G på ryggen eftersom det blidde aningen stressigt från parkeringsplatsen till B's klassrum där imorse, och kände mig väldigt stolt över detta smarta drag. Dock glömde jag den där detaljen med att hennes skor ofta tenderar att fastna i mina kläder, och att klänning kanske därför inte var optimalt att ha på sig. Visade nog det ena och det andra för ett antal förvånade barn och föräldrar som råkade titta åt vårt höll de sekundrarna innan läget hann ordnas upp. Härligt. Men äh.

Dagens väder: Väldigt grått och kallt och allmänt otrevligt faktiskt.

Dagens gulligaste: Jag satt med B och G i baksätet påväg till hans skola, och vi småpratade om vad vi hade gjort kvällen innan och imorse. Sedan skedde plötsligt denna konversation och jag höll på att smälta till en liten blöt fläck för att pojken är så söt. Åh.

- Emilia, did you go in to my room this morning?"
- Yes, I did, why?"
"Did you see my bed? I made it myself this morning. I thought that you always have so much to do and I wanted to help you so that you don't have to work as much today. I thought you'd be happy then".

 
Dagens pepp: Ellen, bästa vän sedan -99, landar på Heathrow Terminal 5 strax efter lunch imorgon. Planerar att spendera hela helgen på att guida henne genom ett regnigt London, äta pannkakor med sirap till frukost, skryta med mina tunnelbanekunskaper och prata ikapp hela våren som vi varit ifrån varandra. Sedan kommer David på onsdag, två dagar efter hon åkt hem igen. Tack livet.

Dagens längtan: Skottland och Edinburgh! Det ska bli galet roligt att utforska staden tillsammans med mina två favvosar. För att inte tala om lyckan över att dela hotellrum. Och bli lite bortskämd. Och inte behöva plocka disk. Och duscha i evigheters evigheter. Och sova länge. Lyxa till de´. Det enda jag inte ser framemot är egentligen nattbussen dit och hem.

Dagens stolthet: Visserligen inte från idag utan igår, men då publicerades en artikel som jag medverkat i, i min lokala tidning hemma i Sverige. Journalisten kontaktade mig efter att ha hittat ett inlägg här på bloggen, och den fokuserar framför allt om ätstörningar och kroppsuppfattning. Resultatet blev bra, men den är ganska kort och enkel i och med att det hade kunnat gå att skriva milslånga texter inom ett så extremt utbrett och komplicerat ämne. Dock är det fortfarande ett litet steg på den långa vägen för att fler ska kunna få insikt i vad det handlar om. Efter mina erfarenheter vill jag göra allt jag möjligen kan för att ingen annan ska behöva gå igenom samma sak. Läs här om ni vill!

Dagens tips: Skivad banan med jordnötssmör imellan. Det är gott. Mycket gott.

Gods Own Junkyard.



En halvtimmes resa bort på tunnelbanan från Victoria till Walthamstow Central, och femton minuters promenad därifrån till ett litet industriområde mitt i en världens sötaste småstads-gränder, där finns denna spännande plats - God's Own Junkyard. Det är varken ett museum, en affär eller någonting annat i den stilen, utan helt enkelt en helt unik privat samling bestående av hundratals och åter hundratals neonskyltar, öppen för allmänheten att beskåda. Upplevelsen är svår att beskriva, men jag har nog aldrig tidigare varit så fascinerad, förvirrad och imponerad på samma gång tror jag. Arbetet som Chris Bracey, ägaren till alltet heter, har lagt ner är ju bortom vad man kan föreställa sig.


 
Vi hittade allt från enorma discokulor, till frihetsgudinnor, väldigt många blinkade inte-barnvänliga-budskap och ett och annat flashigt hjärta med tillhörande pilar. Och biljardbordsdekorationer i mängder. För att inte tala om alla martini-glas i diverse neonfärger. Och flamingos.


 
Så. Sjukt. Maffigt. Orkar. Inte. Hur får man ens idén till ett sånt galet projekt? På sista bilden kan man även se hur högt i tak det var vilket gjorde att lokalen kändes bra mycket större än vad den faktiskt var.

 
Det fanns både bar och fik samt ett helt gäng av djupa gosiga soffor att vila sig i utspridda runt om i den lilla lokalen, men om de fyller sitt syfte vet jag inte riktigt. Fysiskt, mjo, men psykiskt, nej. Varken jag eller Amanda kunde direkt slappna av med sjutusenniohundrafemtiotre blinkade bokstäver och symboler omkring oss. Helt omöjligt. Ögonen vill sluta titta för att de orkar inte mer anstränging fast ändå inte för att det är så häftigt. Maten och fikat såg dock fett gott ut, men vi var fortfarande mätta efter vårt tidigare marknadsbesök.

 
Kort sagt är det väl värt ett besök trots att adressen ligger en bit utanför de vanliga turisttråken. Inträdet är fruktansvärda noll kronor och jag lovar att det är en upplevelse utöver det vanliga. Adressen och information hur man lättast tar sig dit finns på hemsidan här!

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0