Vegansk mat, strandhäng och Seminyak.

Eftersom temperaturen ligger under nollan just nu och det är allmänt ruggigt överallt såhär i vinterkylan tänkte jag att vi backar bandet några veckor tillbaka till min femte helg på Bali. En drömmig sådan. På lördagsförmiddagen traskade jag in till Ubud för att dela en taxi med Tran, och några timmar senare mötte vi upp Emma och Desirée i Seminyak på sydkusten. Då hade jag inte träffat någon av ovanstående tre på över två veckor, så det var en efterlängtad reunion när vi kramades i receptionen till vårt hostel.



Efter incheckning och inkvartering i våra små kapslar (M Boutique Hostel, rekommenderar varmt!) gav vi oss ut på vägarna för att hitta någonstans att äta. Jag hade som vanligt gjort eftersökningar efter platser att gå till i förväg, och ledde därför vägen till The Spicy Coconut. Det var helveganskt, förvånansvärt litet, väldigt mysigt och så instragramsvänligt som det kan bli. Vi mumsade på smoothiebowls, bönburgare och jordgubbsrosor. 




Sedan tog vi en taxi ner till Double Six Beach. Det var fint, men ingenting speciellt utan kunde platsat in på vilken semesterort som helst. Mer än nog för oss oavsett vilket, som väntat hela dagen på att få svalka oss i havet. Smörjde in oss, la sarongerna i sanden och njöt av eftermiddagssolen.


Efter ett tag fick Emma och Tran för sig att hyra surfbrädor och se om första helgens (då vi tog surflektioner i Canggu) kunskaper fortfarande satt i. En annan hade gärna velat hänga med hon också, men samma person hade glömt att ta ut linserna och hade inga andra par med sig. Orutinerad Emilia. Fick vara mentalt stöd istället.
 
 
Jag och Desirée låg kvar och varvade tågluffediskussioner med regelbundna dopp istället.



Sedan blev det plötsligt kvällen och solen började gå ner. Vi hade varit och köpt chips och vårt favorit-iste på en liten mataffär precis vid strandpromenaden, och slagit oss ner på samma plats som förut. Det fanns hundratals barer längs vägen med sackosäckar och liveband i sanden, men vi kände att det var betydligt mysigare att göra vår egen lilla picknick med första parkett för solnedgången. Tittade på lokalbefolkningen som spelade fotboll nere vid vattnet, pratade om drömresor i framtiden, om jobb och liven där hemma.
 
 
Fint sällskap och rufsigt hår.



I samma takt som det blev mörkare och mörkare blev vi mer och mer sugna på mat, så direkt när skådespelet var över lämnade vi stranden och gav oss ut på jakt efter en restaurang. Därefter fortsatte kvällen med det sjukaste regnovädret jag någonsin upplevt, en fantastisk Mie Goreng som nog är bland deb bästa jag åt där borta, uppgivna försök att få tag i en taxi i trafikkaos, en galen resa på en moped genom ösregn, mellan bussar och över trottoarer - med en förare några timmars underbar sömn bland fluffiga duntäcken och 64 främmande människor i samma rum.



Morgonen efter blev det brunch på ett annat välkänt ställe som hette Café Organic. Fick återigen besvisat att Seminyak verkligen är platsen för alla veganer, vegetarianer, glutenallergiker, raw food-ers och andra alternativa matätare, eftersom det i stort sätt är det enda man kan hitta på menyerna förutom ris och nudlar.



Bland ananaser och papayor satt dessa och var söta. Så glad att jag får träffa hon till vänster igen om en vecka när hon kommer ner till Värnamo! 


Vi var hungriga och beställde in massvis av gottig mat, så som bagels, sötpotatispommes, majsplättar, scrambled eggs och färskpressade juicer av olika slag. Sedan fotade vi, och sen så åt vi. Nom nom.



Efter matkoma, en snabb titt på Potato Head Beach Club (nah) och planering återvände vi till havet för att svalka oss i mitt-på-dagen-hettan. 

 
Och sedan spenderade vi resten av dagen på att gå i affärer, gotta oss med frozen yoghurt, utforska både trevliga och otrevliga delar av staden, åka ännu mera taxi och äta middag på en gammal parkeringsplats bredvid vårt hostel där de byggt upp en provosorisk lokal restaurang. Var minst sagt en upplevelse, men också en bra sådan. Framåt niotiden var vi tvungna att kramas hejdå då Emma och jag skulle tillbaka till Ubud och Green Lion, och de andra fortsätta vidare på egen hand. Insåg när jag låg i min vanliga säng i Penestanan igen att det utan tvekan var två av de bästa dagarna på hela resan.


Kommentarer
Postat av: Emilia

Seminyak <3 <3
och åh jag saknar kapslarna, skönaste sängen någonsin

2016-12-30 @ 01:14:26
URL: http://eewmiliaa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 20 år från Värnamo, Småland. Har en förkärlek till allt som går under benämningen mysigt, citron-te, hasselnötter och choklad, raggsockar, ösregn utanför fönstret, att vara allmänt kreativ, vackra receptböcker, morotskaka och fint porslin i stora högar. Och jordnötssmör, såklart. Och där har ni mig.

RSS 2.0