En helg på Gili Trawangan.



Rakt ut i havet öster om Bali, strax utanför grannön Lombok, ligger de tre Gili-öarna. I och med att de beskrivs som paradisöar av de som varit där och bilderna man hittar på google inte direkt motsäger den beskrivningen, är det en plats som de flesta i vårt lilla gäng ville besöka under vår tid i Ubud. En vecka i slutet av oktober bokade vi därför shuttlebuss, båtbiljetter samt ett halvdant boende på Gili Trawangan, och började längta till en magisk helg tillsammans där ute. När vi stod i hamnen i Padang Bai någon dag senare peppade vi kritvita stränder, turkost vatten, strålande sol och hängmattor under varenda palm att ligga och må bra i. 



En båtfärd senare kom vi fram till detta. Spöregn, blåst, vägar av enbart lera som gick oss upp till vaderna och häst-och-vagnar som travade runt och skvätte vatten över hela en när man försökte passera dem. Att inte ha sovit tillräckligt natten innan, mått lite halvdant ute på vattnet, vara hungrig då man knappt fått i sig någon riktig frukost ännu och ovanpå det få allt ovan som första intryck när man förväntat sig raka motsatsen, det blev inte en jättebra kombination. Ingen var speciellt glad under våra första timmar där. Till slut, när det slutat ösa ner och bara duggade lite smått, tog jag och Emma iallafall tag i oss själva och gick för att äta lunch.
 


Vi kunde inte se våra fötter under all gegga på marken, men med en av de bättre nudelwokerna jag ätit i magen var det inte ett lika stort problem längre. Humöret steg succesivt under dagen, och när vi senare framåt kvällen kunde möta upp med Tran igen för första gången på tre veckor, då var det på topp. Så mysigt att kunna kramas igen när man varit åtskilda ett tag!

 
De andra i vårt sällskap låg på rummen och halvsov medan vi strosade längs stranden. Himlen var mörk, men det regnade åtminstonde inte mer. Spanade efter hajar i vattnet ett tag men såg lyckligtvis/tyvärr inga alls.



Pratade om hur sjukt det var att vi redan varit en hel månad i det där fantastiska landet, varvat med vilket myggmedel som egentligen var bäst och hur vi skulle lägga upp vår kväll.



Saknar dem så. Minns att vi satt på ett café dagen efter att vi hade träffats första gången och T sa att det kändes som om vi varit vänner hela livet. När man lever så nära inpå varandra och gör precis allting tillsammans blir man sammansvetsade himla fort.



Dreamteam!

 
Framåt sextiden vände vi om och tog oss tillbaka mot alla barer och restauranger. En skulle på dykarkursintroduktion och två äta middag med övriga personer vi åkte dit med. Hamnade på en strandrestaurang där vi beställde in pasta för 14 svenska kronor, fortsatte med diverse dricka i sackosäckar på stranden och resten av natten hade jag nog en av de roligaste utekvällarna i hela mitt liv. Somnade med saltvatten i håret och klänningen fortfarande på.




Några timmar senare vaknade vi sakta men säkert till liv igen medan en mindre storm dundrade på en bit ut över havet. Efter uppfräschning och sängmys släpade vi oss genom leran ner till stranden för att hitta någonting att äta.

 
Frukosten blev nudlar med kyckling, ägg och räkchips då det är betydligt billigare än att beställa in toast med smör och sylt. Indonesierna är kloka på det viset. 



Efter maten bestämde vi oss för att utforska öns andra sida, men fann bara långgrunda torra stränder dit tidvattnet inte hade nått upp än. Inget att ha, alltså. Det gjorde dock inte jättemycket då solen kom fram från ingenstans och det plötsligt började bli lite vackert där borta, så vi traskade på längs vattenkanten tills vi hittade en okej plats att spendera våra sista timmar på. Snorklade, solade, läste.



Prick klockan tre befann vi oss återigen i hamnen för att komma med den sista båten hem, och framåt niotiden på kvällen låg jag trött och glad i min säng i Ubud igen. Helgen blev inte så paradisig som vi hade hoppats på, men bra på väldigt många olika sätt ändå!  ❤


Kommentarer
Skrivet av: Emilia

Giili ändå <3

2016-12-08 @ 21:55:29
URL: http://eewmiliaa.blogg.se

Skriv! Skriv! Skriv!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för mig)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i enorma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0