Hur en höst kan komma att låta.

 
Att mörkret faller tidigare, regnet mer ofta än sällan hänger i luften ovanför en och alla vackra färger sakta men säkert övergår till gråskala såhär års är ingen nyhet för någon. Det är så höstkvällarna är, och alla ser vi olika på det. Personligen är jag tvådelad. Å ena sidan är en ju inte överdrivet förtjust i ständigt bristande ljus när man vill plåta något vackert, den extra tröttheten som alltid medföljer eller att ständigt frysa om fötterna, men å andra sidan kan de där timmarna efter klockan åtta varje dag efter oktobers intåg vara väldigt fina. Speciellt om de är synonyma med fyra saker, som de nästintill alltid är i min värld - att dricka chai- eller vanilj-te, läsa en bok, använda händerna för att pyssla med någonting samt lyssna på lämplig mysig musik som får en att må bra och slappna av. Det är vad jag gör, sådant jag gillar, och vad jag tycker alla borde göra eftersom det är cirka världens bästa kombinationer. Blir så lugn av det.


De tre första behöver knappast vidare instruktioner för då en sväng till närmsta mataffär, valfritt bibliotek eller bokhandel och en gnutta kreativitet är allt som behövs för att nå fullkomlighet, men den sista däremot, är aningen klurigare. Åtminstonde för mig som har en viss tendens att lyssna om på samma låtar och band årstid efter årstid då jag vanligtvis är alldeles för lat för att leta upp nytt. Tror inte direkt att jag är ensam om det då en ju gärna är bekväm om det är möjligt. Därför tänkte jag göra er en tjänst och servera en sprillans ny blänkande spellista jag pysslat ihop sedan sommarens slut, så att ni slipper ansträngningen att sätta ihop en själva. Den är proppad med 2 timmar och 13 minuter akustiskt gitarrspel, hesa röster, snygga stämmor och ingen bas överhuvudtaget, och fylls på jämt och ständigt. Det består därmed enbart av mys-musik att skriva till, baka till, vakna till eller somna till. Perfektion kort sagt. Varsågoda. Klicka här eller på bilderna ovan!

Praktexempel; Bille Jean - The Civil Wars, Tenefire Sea - Ed Sheeran, Wonderwall - Ryan Adams

Rödbetslasagne, onsdagsdejt och lärarjobb.

 
Hej på er! Att bloggen ligger halvt om halvt övergiven under veckodagarna är ett ledsamt mönster helt i sig själv, och har tråkigt nog upprepats även denna gång trots att det varit ett ofrivilligt val. Viljan, suget och inspirationen finns där hela tiden, men dygnets oplanerade timmar inträffar oftast inte förrän det är alldeles för sent om kvällarna för att jag ska kunna producera ett enda vettigt ord, och då kan det lika gärna va, enligt mig. Det blir sällan bra, så  istället för någonting halvdant  är ren tystnad att föredra. Stilpoäng för rim. Innehållet utanför internet däremot, den har det inte varit något fel på alls! Min framtid har sakta med säkert börjat stakas ut på riktigt och England känns närmre än någonsin tidigare, tre dagar som lärarvikarie har bockats av, en portion spännande rödbetslasagne likaså och sen hade jag en mysig Jönköpings-dejt med Ellen i onsdags. Vi drömde om framtida lägenheter inne på IKEA, provade 70-talsmode och avnjöt en riktigt god middag på Pinchos under deras premiärkväll i staden. Att vilja ha saker och äta mat är det vi är bäst på. Om inte ljuset där inne hade varit fullständigt värdelöst hade ni fått en utförlig beskrivning av det besöket komplett med läskande bilder på minigrytor och mitt sällskap, men nu får ni nöja er med att veta att jag absolut vill dit igen. Vardagslyx!

Nu ska jag ge mig ut i blåsten och röra på mig lite. Ha en fin söndag!

London, försenade flyg och Camden Market.

För nästan exakt ett år sedan hoppade jag och Ellen på tåget i Alvesta mitt i natten för att ta oss till Kastrup och därifrån, flyga till London. Vi var megapeppade i veckor innan och det blev verkligen en fin resa, trots missöden av diverse slag. Eftersom det gått en tid sedan jag babblade om min favoritstad tänkte jag därför att vi kikar tillbaka lite på de där dagarna!


Det första som hände oss när vi hittat rätt terminal, checkat in väskorna och börjat spana efter vart vi skulle unna oss lite snart-åker-vi-wihi-fika var att vårt flygplan plötsligt hade blivit försenat. Vi förstod ingenting och fick inte veta något mer än det som datorskärmarna i taket sa - "Wait for information". Sju timmar, ett antal arga samtal till den just då väldigt ohjälpsamma kundtjänsten på flygbolaget, de dyraste salladerna i mitt liv och orolig sömn på hårda plaststolar senare var jag mer än trött på den där meningen. Jag har nog faktiskt aldrig varit så irriterad som då. Och sur. Orsaken var inte att det var fel på planet, utan för att man aldrig fick några raka svar oavsett vem man vände sig till. Till slut tröttnade vi och bokade om våra biljetter för att vara säkra på att få lämna Danmark samma kväll och kom därför slutligen iväg ungefär nio timmar efter ordinare avgångstid - kort sagt blidde det en mycket rolig start som bidrog till att vi missade hela vår första dag i storstaden. Skojigt. Ingen ersättning fick vi heller och därav lär jag aldrig flyga med Norweigan igen.
 
 
Efter ett besök på mataffären, den första tunnelbaneresan, incheckning på det megafina hotellet vi fyndat till oss och en god natts sömn var vi på dock på betydligt bättre humör igen. Vi var i London liksom! Vi bodde 10 minuters promenad ifrån Marble Arch så den första morgonen gick vi in till centrum för att äta frukost. 


Och jag tog kort på allt. Såklart. 

 
Mat! Mycket efterlängtat och mycket gott. Det slutade med att vi åt samma sak på samma plats alla tre dagar, för så varierade och roliga är vi. Sandwich med blandade geggor i och varsin yoghurt med rivet äpple, honung och smaskig müsli på Pret-A-Manger mittemot den största Primark-butiken på Oxford Street, allt för att vara först in på morgonen, haha. 


Jag satt och såg oskyldig, ung, nöjd och småsömnig ut där runt halv åtta-snåret. Håret mitt levde sitt eget liv som alltid då luften innehåller minsta gnutta fukt. 



Efter frukosten intog vi Oxford Street och började avverka butikkedja efter butikskedja, men efter ett par timmar tröttnade vi på samma kläder överallt och tog tuben till Camden Town istället. Favvisplats. Det regnade, var proppat med folk, minst lika många färgglada paraplyer och saker överallt. Vi styrde direkt stegen mot själva huvudgatan eftersom det var där det hände.

 
Tycker om omgivningarna så mycket. Planscher, skyltar, pilar och roliga butiker att kika in i på rad. Alla människor behöver jag knappt nämna. Dock fick jag inte tillåtelse att utforska alltid direkt då både energinivå samt kroppstemperatur snabbt sjönk ner på minus och bidrog till att allt vi hade i huvudet var att hitta något varmt ställe att äta gött på. Fish n' chips var planen. En grön annons som skröt om att ha "Englands bästa" blev vår vägvisare och hopp och ledde oss slutligen fram till en svinmysig 50-talshistoria.

 
Poppies var namnet! Vi hade tur och lyckades sno åt oss det sista lediga bordet, därav var vi långt ifrån ensamma. Mängder av familjer och turister, servitriser i vill ha-klänningar och små röda mössor och så ett kök mitt i allt. Min smak till 100%.

 
Menyerna bläddrades snabbt igenom eftersom vi redan innan visste vad vi ville ha , så bara ett par minuter senare satt vi där med varsin maffig tallrik fisk och pommes framför oss. Någon utomjordisk kulinarisk upplevelse vet jag egentligen inte om det var, men det smakade mer än bra just då och det var allt som räknades i stunden. Friterat och remouladsås blir ju sällan äckligt. Och ni ser ju hur nöjd hon är redan innan hon tagit första tuggan.

 
När maten var i magen och fötterna utvilade gav vi oss ut i vimlet igen.


Gick bland annat förbi en mängd piercing- och tatueringsstudio varav de flesta inte kändes som världens mest pålitliga. Jag kan självklart ha fel, men vi resonerade att man kanske inte bör märka sig för livet på en plats som även säljer chokladbollar och falafel i samma lokal? Personligt val dock.

 
Vi knatade på i duggregnet medan det blev mörkare och mörkare ute. Tur att det fanns människor som lös upp.

 
Värmde oss lite där vi kunde, spanade efter fynd att göra, investerade i charmiga plåtskyltar med homewifes på och var inne i den utan konkurrans mest speciella butik jag någonsin satt min fot i - Cyberdog. Jag hade hört om stället tidigare genom en bokserie för en väldans massa år sedan och kände därför i stunden att det var en ypperlig idé att släpa med Ellen in, men nu i efterhand är det svårt att avgöra om det var ett bra val eller inte. En upplevelse var det i vilket fall som helst. En förvirrande sådan. Jag kan inte riktigt med ord beskriva miljön innanför den entrén men om jag hintar ord som Sci-Fi, läder, piskor och nätbringor kanske ni får en liten aning om innehållet i alla fall. Helt klart en unik blandning jag inte tror jag kommer sakna speciellt mycket längre fram i livet.



Några timmar senare började magarna återigen kurra och vi traskade till matområdet igen för att köpa middag. Det slutade efter många om och men med kyckling i röd curry-sås från ett av stånden, som åts sittade precis som personerna ovan, på varsin halv moped, fast en bit bort. 



Som avslutningen öppnade himmelen upp sig totalt utan att ens så lite som förvarna oss med åska eller liknande, och vi fick fly till första bästa yta med tak över för att undgå att behöva vrida ur våra kläder efteråt På så vis hamnade vi till min stora förtjusning helt oplanerat bland en mängd second hand-affärer. Hade jag åkt dit nu igen hade jag gått bananas överallt med tanke på allt som fanns att fynda men av någon idiotisk anledning inte följde med hem, men då nöjde jag mig gott och väl med ett par Levis-shorts för tvåhundra kronor. Värt köp då jag levt i dem så fort vädret tillåtit sedan dess.



Någon timma senare blev det uppehåll så vi tog tillfället i akt ochsmög tillbaka ut till huvudgatan för ett sista litet varv innan tunnelbanan hem kallade. Dock fick jag denna reaktion varje gång kameran åkte upp vilket jag tolkar som om hon tröttnat på allt klickande, vilket var helt förståeligt. Ingenting mer från den kvällen finns därför sparat i bild-form och med det sagt avslutar jag första delen av resan här. Fortsättning följer!

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i enorma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0