Fördomar.

För ett par dagar sedan tänkte jag på det här med fördomar och förutfattade meningar. De senaste veckorna har jag flera gånger sett hur galet rädda vi människor är för det främmade och det vi inte vet något om, och att detta gör att vi ofta handlar på ett visst sätt i ren panik för att lugna oss själva så mycket som möjligt. Om vi ska träffa en ny människa skapar vi desperat en klar bild att ge oss själva över hur denne person är/tänker/tycker, och litar fullt på den, innan vi ens träffat honom eller henne i fråga och upptäckt hur hen verkligen är. Allt för att ge oss själva trygghet - vi vill veta vad som väntar före det händer och var vi har andra människor. Allt som är okänt att vi rädda för, och vi tror hellre på en falsk föreställning än lever i total ovisshet.

 
Detta gör som vi alla vet att det är väldigt lätt att få fel uppfattning av någon/något genom att vi bestämmer vår åsikt om denne/detta baserat på vad vi har hört eller vad de vi känner säger, kort sagt av andras erfarenheter. Rykten och skvaller styr våra tankar. Det är det lättaste sättet och det är vad vi är vana vid, men inte det bästa. Fördomar och förutfattade meningar är onödiga och de hindrar oss från att se varandra för de vi verkligen är. Om vi istället hade vågat släppa rädslan och paniken och ha ett öppet hjärta när vi träffar någon ny tror jag utan tvekan att livet förbättras både för dig själv och den du möter. Man lär sig av varandra och kan därför utvecklas som person genom att se nya vinklar och andra perspektiv på saker och ting. Det är inte farligt att ge någon en ärlig chans och bilda sin egen uppfattning om denne person, istället för att helt lita blint på vad andra tycker. De har inte alltid rätt - kanske enligt dem - men inte alltid enligt dig. Alla tycker vi olika och alla vill vi få en ärlig chans första gången man träffar någon utan att redan ha blivit placerad i ett fack av denne, eller hur? Och om vi vill det, måste vi själva göra likadant.


Vi kan sväva, sväva i ingenmansland.

 
Dag två på stockholms gator och det har varit typ världens längsta fredag. Hunnit med allt från att ha varit kulturell på museum (okej spelade tv-spel i två timmar), gått runt i gamla stan och framför allt, varit på musikal nu ikväll. Vi såg på "Spök!" och med tanke på att humorn var precis i min smak, skådespelarna superbra och jag aldrig har varit på något sådant inne tyckte jag det var hur kul som helst. Riktigt lyckat. Måste gå på det igen.

Nu ska det sovas, imorgon väntar förhoppningsvis shopping innan vi åker hem igen. Kanske lite julklappsinköp med. Natti! 

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0