Ett grått Uppsala med grekiskt och solrosor.



Gå på den tidiga fredagsavgången till Stockholm, villa runt på Centralstationen i lunchrusning och slutligen hitta det tre våningar höga tåget som ska ta en till Uppsala. Lämna av väskan på hotellet, utforska staden, upptäcka att området kring centrum i Sveriges fjärde största stad känns jämnstort med Storgatsbacken här hemma, minus alla uteserveringar och hippa fik med värmelampor utanför. Spana på vissna solrosor mot grå himmel. Möta upp David, bli omhållen, hålla om, konstatera att det knappt känns som om vi varit ifrån varandra. Men mysig och efterlängtad känsla att vara nära igen.

 
Äta hamburgare och sötpotatispommes på högljudd restaurang ena kvällen, grekisk middag i stenhus med rutiga dukar och tända ljus den andra. Gå hand i hand genom duggregn, se ut över en igendimmad himmel, göra obligatoriska besök i Botaniska Trädgården och Domkyrkan. Ta kort i hotellet hiss. Äta långfrukostar med för många koppar kaffe. Bädda ner sig i mjuk säng och avfärda utbudet på samtliga tv-kanaler, titta på Bron online som vanligt istället. När man bara ser ett avsnitt i månaden i genomsnitt tar det ett tag att ta sig igenom säsongerna. Smaska på naturgodis, som egentligen ju bara är nötter med choklad omkring. Men gott. Sova länge sista morgonen, packa väskan och leta efter den fjärde strumpan som alltid försvinner, checka ut, gå de fem minutrarna till stationen och plötsligt inse att vi ska till olika perronger. Han till hans hemma, jag mot mitt. Kramas en sista gång, säga "God jul", "Grattis på födelsedagen" och "Vi ses snart igen" i förväg, eftersom nästa gång vi ses troligtivs inte blir förrän nästa år. Vinka. Distrahera sig själv med annat, snabbt. Ta pendeln tillbaka till Stockholm. Två timmar på Beyond Retro, en på Urban Outfitters, resten i solen med kaffe och bok. Lämna staden 16:35, bli hämtad av mamma 21:13. Två timmar senare, sitta här och redan sakna fin, fin helg.

På ett X2000 mot en helg med honom.

Hej vänner! En veckas oskrivna inlägg och tolv arbetsdagar i rad senare är jag tillbaka. Är ytterst förvirrad kring hur dessa dagar lyckats passera förbi så fort när det stundtals under dagarna känns som om de aldrig skulle ta slut, men antar att det har och göra med att varje dygn sett ungefär likadant ut. Tidig morgon på jobbet, ett antal pallar med varor att plocka upp, daglig mental nedräkning inför kommande resa, lite träning här, några lindra-distansförhållandet-med-nära-och-kära-telefonsamtal där, och övriga timmar med en bok i handen och en tekopp i den andra. Och så köttbullsmiddag hos farmor med alla kusinerna igårkväll. Försöker verkligen njuta av alla småsaker i vardagen här hemma nu när en vet att det snart kommer lämnas bakom en.


Huvudstaden i mars.

I helgen byts dock mönstret ut en sista gång på svensk mark då jag i skrivande stund sitter på ett X2000 från Alvesta till Stockholm. Därefter åker jag direkt vidare mot Uppsala och möter upp David utanför universitetet i eftermiddag. Regnet slår mot rutan och det är 100% ledsamt höstväder utanför, men det gör absolut ingenting. Ser bara framemot att få äta hotellfrukost, lyssna på nördigt babbel om årtal och slag och krigshjältar, kramas och spendera dygnets alla timmar med den bästa jag vet. Faktumet att vi på söndag kommer få säga hejdå på obestämd framtid tänker jag att jag tar tag i att hantera då. Trodde aldrig att jag skulle bli en sådan kärleksblödig person, men så blev det visst. Hans fel.
 
Nu ska jag köpa kaffe och invänta samtal från mormor om ett par minuter. Ha en underbar helg hörrni!

Inflyttningsfest och hur man gör en godisbukett.



Ikväll är jag bjuden på inflyttningsfest! Det är världens bästa Madeleine som efter att halvt om halvt varit Värnamo-bo sedan början av augusti, som nu äntligen fått sina nycklar och flyttat in i lägenheten. Var på smygbesök förra söndagen för att invigningsanvända spisen och invigningsskåla de nyinköpta glasen med henne, men de officiella firerierna är det alltså dags för om bara någon timma. Och självklart har jag med mig en flyttblomma. En ätbar sådan. Varför köpa en helt vanlig bunt med sticksiga rosor som kräver vattning och skötsel varje dag när man istället kan ge bort en godisskål i bukettform istället? Lika fint, lite roligare, och helt klart annorlunda. 



Pysslandet är mycket enkelt och kräver inte alltför mycket av en, mer än en stadig hand och följande beståndsdelar;

1. Lösgodis, efter eget tycke och smak. Inslagen kola och choklad ser lyxigt ut med allt det glansiga pappret, vingummin är sega och sitter bra, och skumgodis väger inte mycket och passar därför bra om man inte har världens största budget. Jag blandade allt. Det enda man ska tänka på att undvika är väl egentligen allting som är hårt, väldigt tungt eller smalt eftersom de helt enkelt inte går att sätta fast ordentligt.
2. Grillpinnar! Många grillpinnar! Ju fler, desto större och fylligare bukett. Köp storpack.
3. Silkespapper i fin färg och eventuellt lite cellofan också, om man råkar ha det hemma. Har man inte det kan man använda annan liknande plast. Det jag satte runt min hade tidigare skyddat en gammal Veckorevyn, men inte blivit slängt längre än på golvet istället för i soptunnan. Bra återanvändning ju.
4. Ett fint band att knyta runt allt i slutet. Vanligt presentsnöre fungerar utmärkt.

 
Med allting nära tillhands är det bara att sätta på valfri spellista på Spotify, och sedan börja trä. Godis på pinne, godis på pinne, godis på pinne. Provsmaka lite också kanske, risk för enformighet annars.
 

Prova då och då att bunta ihop pinnarna för att se hur fylligheten blir, om färgerna ser fina ut eller om det behövs mer av nånting speciellt. När allt känns bra, eller man bara har tröttnat på att lirka fast osamarbetsvilliga geléhallon, fäst med ett gummiband. Det kan vara lite klurigt att få till, men mitt tips är att inte försöka bygga ihop buketten pinne-för-pinne, utan helt sonika bara ta tag i högen på bordet och trycka ihop alltet så att de lägger sig tillrätta av sig själva. Då höll det bäst, enligt mig.

 
Vira sedan ett lagom prassligt silkespapper följt av cellofam kring pinnarna och fäst ordentligt med tejp. Dölj sedan tejpen med en stor rosett och justera eventulla godisbitar som försöker ramla av, eller har hamnat snett. Sedan var det klart. Garanterat skötselfri, insektsfri och växtlighetsfri, men minst lika fin, bukett för alla som har lika gröna fingrar som jag (det vill säga, inga alls).

Emilia Pettersson, 21 år från Värnamo, Småland. Har en enorm förkärlek till fint porslin i stora högar, jordnötssmör i ohälsosamma mängder, långa promenader i skogen och att somna till ösregn utanför.

RSS 2.0