Novembers sista vecka, vinter och flytt.

Hej vänner! Nästan tre veckor senare, och jag är tillbaka här framför datornskärmen igen, rustad med tekopp, en flaska julmust, en skål vattenmelon och iklädd min gamla onepiece jag hittade långt, långt ner i garderoben häromdagen. I och med att flyttlasset inte går förrän om ish-en-månad har inte packningspaniken infunnit sig hos mig riktigt ännu, men för att undvika en eventuell sådan längre fram har jag redan nu försökt börja plocka och organisera alla mina ägodelar lite smått. Nog för att jag visste att jag har samlat på mig en hel del att-ha-när-jag-ska-flytta-hemifrån-saker under åren, men jag hade inte anat att den samlingen skulle vara så pass stor som den nu visat sig vara. Eller vad den faktiskt bestod av. Har exempelvis av någon anledning en triljard uppläggningsfat, dubbla uppsättningar med 40-delar bestick, fem tesilar, sjuttifemtusen olika koppar och minst lika många kokböcker, men inte en helt vanlig hederlig kastrull? Eller dricksglas? Eller vanligt vardagsporslin? Tur att man har en väldigt praktisk pojkvän som redan lämnat huset och därför är rustad med allt sånt där.. funktionellt. Bra komplettering. En dammsugare på det och Uppsala nästa.
 

 
Förutom konstanta flytt-tankar, flyttpepp, flyttplanering och flyttprat flyter vardagen bara på, precis som den har gjort hela hösten, och precis som jag ville att den skulle göra när jag försökte planera min framtid i bussen på Nya Zeeland i våras. Jag jobbar och trivs mer än bra med det, tränar och är lyckligare än lyckligast över att kunna göra det på ett hållbart sätt, läser massor, somnar tidigt och träffar familj och vänner precis lagom mycket. Sörjer lite att jag inte längre ser dagsljus varje dag då det ofta är mörkt både när jag lämnar och kommer hem till huset, och att min kropp efter ett halvår på andra sidan jorden inte alls uppskattar kylan som börjat smyga sig på, men kan samtidigt inte heller låta bli att tycka det är mysigt. Det är bara den där detaljen att jag förra vintern låg på en strand och smälte bort oavsett hur tunnt klädd man var, och därmed inte har upplevt snö och minusgrader sedan 2017. Men jag längtar ändå! Vore det inte för mamma hade jag nog spelat julmusik och haft adventsljusstaken tänd i flera veckor vid det här laget, hehe.

Nu: Harry Potter och soffan. Puss!

 
 

Fem dagar i London, enhörningar och övervikt.

 
Har hängt fem dagar i världens bästa London med världens bästa tredjedelar och inte helt förvånansvärt, haft det väldigt jätte mycket fantastiskt bra. Att resa till en storstad man under en period i livet har bott i, tillsammans med de personer man spenderade majoriteten av sin tid där med, kan jag varmt rekommendera. Det är väldigt smidigt att inte behöva lägga tid på att lusläsa recensioner på restauranger, kolla upp tidtabeller, försöka tyda tunnelbanekartor eller göra misstag som att gå till Primark klockan sex en onsdagkväll eller åka via Oxford Circus mellan fyra och sju på eftermiddagen. Alla har liksom redan koll på allt sånt där - är mer rutinerade - vilket gör att en sparar in massor av onödig energiförbrukning och irritation, och istället kan lägga den på att dansa runt till diverse oklara låtar i ens hotellrum iklädd sin sprillans nya enhörningsdräkt som ens vänner i hemlighet köpt till en, till exempel. Definitivt en ny favoritägodel därifrån, tillsammans med våra 9 burkar kaksmör och popcorn med jordnötssmörsmak. Andra kanske hade lagt till en incheckad väska på flyget hem framförallt för att kunna köpa kläder eller skor, medans jag och Madeleine egentligen mest gjorde det för att kunna bunkra upp med olika matvaror och få hem över havet. Nio kilos övervikt slutade den sagan med, men skam den som ger sig - allt kom med hem och inte en krona extra till flygbolaget. Dock har jag nog aldrig förut haft en mer obekväm resa, eller ett så tungt handbagage. Men det gick!

Hur som helst, nu är jag tillbaka i Värnamo och i vardagen igen. Jobbar lite extra i helgen för att kompensera upp timmarna jag missade i början av veckan, men utöver det rullar allt på som det ska. Somnar, vaknar, äter och räknar ner dagarna till advent, till jul, till nyår, till födelsedag. Och till flytt. Och nu; läggdags. Ha det!

Två veckor, två helger och en lägenhet rikare.



Efter två intensiva veckor ala’ ett testrisliknande pussel av långa jobbdagar, mysiga soppkvällar, tapas- och familjemiddagar, träningspass, höstpromenader och massor av strukturering, samt en riktig vilohelg där jag inte gjorde annat än stod i köket, läste och tog hand om mig själv, är jag nu än en gång påväg hem från Uppsala. Sitter i skrivande stund i vagn 7 på tåg 545 från Stockholm Södra och är förhoppningsvis hemma strax efter tio ikväll. Tror aldrig jag har spenderat såhär många timmar på resande fot, jämfört med hur många timmar jag faktiskt befunnit mig på slutdestinationen. Fem timmar upp, fem timmar hem, knappt 18 där. Skulle dock inte vilja byta denna helg mot allt i världen, då jag och David tidigare idag äntligen fick bekräftat att vi har en lägenhet. Vi har en lägenhet. En lägenhet. Upprepar det inombords gång på gång men kan fortfarande inte riktigt förstå det, men det kommer nog snart. Fin är den också. Så fort hjärnan accepterat det kommer inrednings- och planeringstankarna troligtvis snurra igång, och jag ser verkligen framemot att börja inventera bland studentpresenterna och läsa på hur man fållar gardiner på bästa sätt.

Utöver det har jag även fått äta årets första lussekatter, dricka den första musten och känt att jobbet mitt blir roligare för varje dag som går. Så livet är ganska bra just nu. Är lite lagom glad, eller jätteglad. Och nu ska jag köpa middag och sova tills jag är i Värnamo igen. Puss!

Emilia Pettersson, 21 år och ursprungligen från Värnamo, Småland, men just nu befinnandes 1600 mil söderut i Melbourne, Australien. Är svag för allting som innefattar jordnötssmör eller kokos, ösregn utanför när man ska sova, solrosor, mysiga caféer, långa promenader i skogen, djupa och mindre djupa samtal, utflykter, marknader, att utforska nya platser och mat i alla dess former.

RSS 2.0